Det var många samverkande faktorer som ledde fram till det vi kallar den skogsfinska migrationen. Förutom nyss nämnda sökande efter nya svedjemarker och nya hemman, var krigen en viktig orsak.
Under andra halvan av 1500-talet var Sverige och Ryssland i ständiga konflikter med varandra. Krigen utkämpades på finsk mark och det var finnarna som främst fick lida av problemen som
oroligheterna orsakade. Bönderna var ålagda att härbärgera soldater, så kallad borglägerstunga. Man var tvungna att sända sina söner och drängar i knekttjänst, vilket ofta innebar en säker död.
Dog soldaterna inte i regelrätta strider, så var risken stor att de dukade under för farsoter som drog fram i krigens spår. Många rymde därför från knekttjänsten och sökte sig till svenska sidan
för att där ha en bättre chans att komma undan. Det fanns även andra exempel på rymlingar, till exempel brottslingar som flydde undan straff eller män som övergivit sina familjer för att starta
ett nytt liv på svenska sidan. Bland skogsfinnarna fanns också hantverkare och smeder som sökte arbeten, bland annat i bergshanteringen. Vidare ska man inte underskatta antalet ”äventyrare” som
flyttade för spänningens skull.
Under 1500-talet började adeln i Finland erhålla eller förse sig med gods, inte minst i de områden som savolaxarna koloniserat. Protesterna mot denna adel och mot ansvarige ståthållaren Klas
Fleming utmynnade under 1596-97 i ett inbördeskrig, allmänt kallat Klubbekriget (fi. Nuija sota). Enligt sägnen kallas upproret så för att de finska bönderna bara hade klubbor att slåss med.
Upproret misslyckades så till vida att de finska bönderna inte hade en chans mot Flemings trupper, men å andra sidan gav det hertig Karl i Sverige en möjlighet att avsätta sin brorson Sigismund
och själv ta makten, först som riksföreståndare och senare som kung Karl IX.
Karl har av många historiker ansetts som arkitekten bakom den skogsfinska kolonisationens utformning under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet. Det är dock svårt att riktigt ange
gränsen mellan var den statligt styrda kolonisationen började och den spontana migrationen tog vid. Klart är att Karl var positivt inställd till den skogsfinska migrationen som pågick under
hans tid. Å andra sidan skulle migrationen knappast ha kommit igång om inte skogsfinnarna själva sett fördelarna med flytten till svenska sidan.