FINNSAM-Information 2022/3
Utdrag från PDF-innehåll — indexerat för sökning:
Nr 3 2022 Medlemstidning för FINNSAM - Finnbygder i samverkan ISSN 2000-9399 1 Om FINNSAM-information Syfte med medlemsbladet Innehåll FINNSAM information är ett medlemsblad som ges ut fyra gånger per år till medlemmar i föreningen FINNSAM - Finnbygder i samverkan. Syftet med medlemsbladet är att ge medlemmarna möjlighet att ta del av aktuella rapporter, protokoll, nyheter och konferensinbjudningar. Om FINNSAM 3 Ansvarig utgivare Maud Wedin, Falun, Ordförande i FINNSAM FINNSAM:s styrelse 2022 3 FINNSAM 30 år 7 november 2022! 4 FINNSAM:s konferens i Gammelkroppa i Filipstads bergslag 5 Protokoll från sammanträde med FINNSAM:s styrelse 12 Medlemstidningen ISSN är 2000-9399 FINNSAM:s organisationsnummer är 802429-6108. Redaktion Anita Österman Timbonäs 140 SE-686 98 Gräsmark Telefon +46 70 604 65 57 heppostorp@gmail.com Välkommen till FINNSAM:s vinterkonferenspå Wiks slott 10-12 mars 2023! 15 Protokoll från FINNSAMs höstmöte 2022 17 Nyheter från det skogsfinska informationsprojektet 20 Några ord från redaktörerna Hans Bergström Övre Stortorpet, Långvak SE-671 92 Arvika Telefon +46 70 292 22 25 hans.bergstrom@textra.se Den 7 november 2022 fyller FINNSAM 30 år. Det var vid en konferens i Torsby som föreningen formellt bildades och fick stadgar och styrelse och allt som hör till. Jubileet uppmärksammades vid konferensen i Hassela i september. Efter en god middag som Nordanstigs kommun bjöd oss på, fick konferensdeltagarna se ett litet bildspel om FINNSAM genom 30 år. Om redaktörens uppdrag Redaktörens upprag är att sammanställa material från föreningsmedlemmarna. Nästa FINNSAMinformation kommer ut i januari månad 2023. Det är imponerande att se/höra/läsa om vad föreningen åstadkommit under dessa förhållandevis få åren. Allt finns också noga dokumenterat och tillgängligt för var och en som går in på FINNSAMs hemsida www.finnsam.org Medlemsavgift Det här numret av medlemstidningen når våra läsare lite senare än vad som egentligen var tänkt. Hans och jag har haft en liten minisemester med besök hos min son med familj i Frankrike. Tänk vilken glädje det är att bli farmor! Och vilken tur det var för de stackars fransmännen att vi äntligen kom dit! De stackarna har inte haft regn på tre månader men så fort vi kom dit så öppnades himmelens portar och regnet öste ner i ett par dagar. Och gräsmattor som såg ut som Sahara fick plötsligt nytt liv igen och grannarna fick äntligen användning för sina gräsklippare som samlat damm i förråden hela sommaren. Vi har nämligen den superkraften; varhelst vi beger oss blir det regn! Medlemsavgiften är 100 NOK/SEK för enskild person och 300 NOK/SEK för institution/organisation. Betala din medlemsavgift senast 31 januari. Om avgiften inte är betald senast 30 juni, stryks du ur medlemsregistret. Glöm inte bort att ange din e-postadress. Sverige Plusgironummer 646 27 77-1 Norge Bankkontonummer: 1830.33.22104, Grue Sparbank. Anita och Hans 2 Om FINNSAM FINNSAM bildades 1992 för att underlätta samarbete, forskning mm kring finnskogsaktiviteter. Nätverket är öppet för alla som är intresserade av skogsfinnarnas kultur och historia. FINNSAM arrangerar årligen en vår- och en höstkonferens där finnskogsområden är värdar. FINNSAM-medlemmarna får därigenom lära känna olika finnskogsområden i Sverige eller Norge. Vanligen arrangeras årligen även en vinterkonferens med arkiv- eller ämnestema. Regelbundet skickas medlemsbladet FINNSAM-info med aktuella rapporter, protokoll och nyheter. FINNSAM håller också i olika projekt innefattande litteratur, byggnader, släktnamn, släktforskning, informationsfilm, bibliografi och mycket annat. Mer information om FINNSAM hittar du på www.finnsam.org. FINNSAM:s styrelse 2022 Ordförande Maud Wedin, Bergalid 3, SE-791 32 FALUN telefon: 070-692 28 64, e-post: maud@finnbygden.se Bergslagen Ordinarie: Tor Eriksson, adress se ovan Suppleant Kenneth Norrgrann, VÄSTERÅS e-post: zinda@hotmail.se Vice Ordförande Jan-Erik Björk, Sjögrässtigen 4 531 73 KÄLLBY, telefon: 072-320 01 80 e-post: janne.bjork1@telia.com Närke-Tiveden Ordinarie: Lena Gribing, Anderstorp, SE-695 94 FINNERÖDJA, telefon: 070-231 77 15 e-post: lena.gribing@gmail.com Suppleant: Yvonne Johansson, LAXÅ yvonne_johans51@hotmail.com Kassör Anette Norberg, Västra Vargträsk 13, SE-921 92 LYCKSELE, telefon: 076-763 20 15 e-post: anette@vargtrask.one Anette är även ansvarig för medlemsregistret. Värmland Ordinarie: Anita Österman, Timbonäs 140, SE-686 98 GRÄSMARK, telefon: 070-604 65 57 e-post: heppostorp@gmail.com Suppleant IngMarie Bohmelin, SUNDBYBERG, ingmarie@bohmelin.se Sekreterare Tor Eriksson, Västra Nobelgatan 22, SE-703 55 ÖREBRO, telefon: 019-14 05 08, 070-823 44 25, e-post: hummelgruvan1970@gmail.com Norge södra Finnskogen Ordinarie: Birger Nesholen, Gjeterudsvegen 76, NO-2260 KIRKENÆR, telefon: +47-900 29 447 e-post: birger@skogfinskmuseum.no Suppleant Jan Myhrvold, GJERDRUM e-post: jan@fennia.nu Ångermanland-Södra Lappland Ordinarie: Maarit Kalela Brundin, Innertavle 381, SE-905 96 UMEÅ, telefon: 070-527 92 73 e-post: maaritkalelabrundin@gmail.com Suppleant: Tord Eriksson, STOCKHOLM e-post: tord@kth.se Norge norra Finnskogen Ordinarie: Asgeir Lindberget, V. Strætåsvegen 241, NO-2435 BRASKEREIDFOSS telefon: +47-977 00 670 e-post: asgeir.l@gmail.com Suppleant: Kirsten Tannåneset, HASLEMOEN, skogtussa50@gmail.com Mellannorrland Ordinarie: Maud Wedin, adress se ovan Suppleant Linda Blied, ÅBY e-post: linda.blied@gmail.com Gävle-Dala/Orsa Ordinarie: Maths Östberg, V. Ösavägen 40, SE-822 40 ALFTA,telefon: 070-566 01 68 e-post: info@finnskogsmuseet.se Suppleant: Eva Jernqvist, DELSBO e-post: eva.jernqvist@gmail.com 3 FINNSAM 30 år 7 november 2022! har anknytning till finnbygden. Vid FINNSAMs höstkonferens i Hassela i september uppmärksammades det att det i år är 30 år sedan föreningen bildades. Sedan starten 1992 har FINNSAM bland annat åstadkommit Den 31 maj 1991 inbjöd högskolan i Karlstad till en temadag om den skogsfinska kolonisationen och kulturen i mellanskandinavien. Lennart Stenman redogjorde för bakgrunden till initiativet med en temadag. Han konstaterade att det bedrevs forskning och undervisning på många olika håll i hela utbredningsområdet, både bland yrkesforskare och fritidsforskare. Frågan som diskuterades var hur man skulle kunna utveckla ett samarbete mellan forskarna likväl som mellan regionerna. Resultatet av detta första möte blev att man enades om att inbjuda till ett seminarium senare under hösten där formerna för samverkan skulle konkretiseras ytterligare. • En Skogsfinsk bibliografi som i nuläget innehåller mer än 18 000 poster. • Informationsfilmerna ”Skogsfinnarna – berättelsen om ett kulturarv”, ”Kulturarvet i Gävleborg”, ”Kulturarvet i Dalarna”, ”Kulturarvet i Jämtland”, ”Kulturarvet i Västernorrland”, Kulturarvet i Västerbotten”, ”Gården Storhullsjön i Stöde”, ” Gottlundsspelet i Svartnäs” • Inventering av byggnader med skogsfinskt ursprung • Utgivning av böckerna: ”Det skogsfinska kulturarvet” som snabbt såldes slut men kommer att utkomma i en ny reviderad upplaga, och ”Segerstedts samling” Seminariet hölls den 8-9 november, återigen på högskolan i Karlstad. Deltagarna fick höra presentationer om de skilda områdena, och diskutera Finnskogsforskningens brister och möjligheter. Bland annat behandlade man frågor om databehov, kolonisation och etablering och frågor om identitet. • Innehållet i boken Skogsfinska släktnamn i Skandinavien Redan den 8-9 maj 1992 inbjöds det till en konferens i Hällefors, där frågan om hur man skulle formalisera samarbetet mellan fritids- och yrkesforskare diskuterades ytterligare. Stiftelsen Finnkultur i Hällefors var värdar för konferensen och fick möjlighet att presentera sin verksamhet för konferensdeltagarna. • Häftet Skogsfinnarna i Skandinavien på sex olika språk • Medlemstidningen FINNSAM-info som utkommer med fyra nummer per år. Årligen anordnar FINNSAM en vår- och en höstkonferens, där de olika finnskogsområdena i Sverige och Norge är värdar. Konferenserna belyser olika aspekter på skogsfinsk kultur och deltagarna får dessutom lära känna ett nytt område vid varje gång. Vanligtvis anordnas årligen även en vinterkonferens med arkiv- eller ämnestema. Alla konferensrapporter finns på hemsidan. Nästa konferens hölls i Torsby den 6-7 november och lördag den 7 november grundades FINNSAM formellt sedan organisationsgruppen redovisat sina förslag. Gruppen bestod av Ulla Berg, Håkan Eles, Lars-Olof Herou, Birger Nesholen, Lennart Stenman och Maud Wedin. Efter livliga diskussioner beslöt mötet att ett nätverk skulle bildas med ett namn som skulle vara beskrivande. Man enades om namnet Finnbygder i Samverkan (FINNSAM). Syftet med FINNSAM var att bilda ett nätverk och ett samarbetsorgan för enskilda personer, föreningar och institutioner etc. med intresse inom ämnesområden som Alla filmer, konferensrapporter och länkar till bibliografin finns tillgängliga på FINNSAMs hemsida: www.finnsam.org 4 FINNSAM:s konferens i Gammelkroppa i Filipstads bergslag Fredagen 20 – söndagen 22 maj 2022 I Filipstads bergslag var skogsfinnarna flitigt engagerade i bergshanteringen, vilket framgår av att här förekommer ett antal finnehyttor. Förläggningen av Finnsamkonferensen var Gammelkroppa skogsskola & konferens som är belägen mitt i den värmländska vildmarken vid sjön Yngens utlopp. Byn Gammalkroppa ligger 14 kilometer öster om Filipstad. Här finns en av traktens äldsta hyttor, upptagen i jordeboken från år 1540. Antal anmälda deltagare: 58 varav 24 kvinnor och 34 män Konferensen inleddes med gemensam lunch på Gammelkroppa Skogsskola. Det bjöds på grekiska biffar och stekt potatis med ett rikligt salladsbord. finns torp, där skogsfinnar bosatte sig tidigt vid sekelskiftet 1600. Strax efter kom finnar till Horrsjön, en Mårten Finne. Senare kom området att kallas Finngårdarna och sönerna till Mårten Finne är bosatta vid Långbandsände. Kronans tjänstemän hade inte stor kunskap om de olika personerna, så de redovisade samma personer på olika platser. Det går inte att forska om skogsfinnar i ett specifikt område utan man måste ha en övergripande blick över hela området, då finnarna var en mobil grupp. Det finns släktförhållanden över större områden. Det skedde en utflyttning från Rämmen till västra delarna av Värmland och så småningom Norge. Filipstads bergslag Tidigare fanns finska bosättningar utanför området i exempelvis Lindes bergslag, Nora, Skoga, Karlskoga och Tiveden. Alla dessa områden har betydelse för kolonisationen i Filipstads bergslag. Det finns förRektor Lena Karlsson inledde konferensen med att berätta om Gammelkroppa skogsskola. 1858 red modligen släktband mellan områdena, men vi känner Johan von Echstedt genom landet och såg Bergslainte till dessa än. Färnebo var en större socken vid sekelskiftet 1600-talet. Först bröt sig Filipstad ut, därgen, järnframställningen, skogsbruk med mera. Här fanns då inte mycket skog, men det fanns folk med efter 1624 Kroppa, 1633 Grythyttan, 1693 Gåsborn kunskap. Han lämnade in en motion till Hushålloch 1737 Nordmark. I Filipstads bergslag fanns ett medeltida bergsbruk med hyttor och gruvor. Marken ningssällskapet med ett förslag om att bygga en skogsskola i området. Detta för att sprida kunskapen mellan hyttor och gruvor var kronomark, så kronan kunde styra kolonisationen. De flesta som bosatte sig om hur vi kan återbeskoga vårt land. här kom från östra hertigdömet, men det fanns både 1906 flyttades skogs- och kolvaktarskolan från Bo- svenska och finska nybyggare. Eftersom de finska släktnamnen försvenskades av myndigheterna får sjön till Gammelkroppa. Skogsskolan är den enda som fortfarande utbildar personal inom skogsvård för man titta på är hur de olika grupperna livnärde sig och vilka släktförbindelser de hade. De västfinnar näringslivet. Hjärtefrågan i verksamheten är utbildsom kommit tidigare livnärde sig framför allt som ning, men de driver även hotell- och konferensverkbergsmän. De nyanlända skogsfinnarna livnärde sig samhet för att bättre nyttja anläggningens resurser. på svedjebruk och djurhållning och de slog sig gärna ner vid ett vattendrag om det fanns ledig mark. FisStudenterna som går ut från Gammelkroppa skogsskola ska ha arbetserfarenhet inom området. De ket hade en stor betydelse för försörjning, men även små skogsägarna och de stora skogsbolagen har olika tillgång till färskvatten var viktigt. Jan-Erik berättade syften med skogar och marker, vilket eleverna får en vidare hur det gick till när skogsfinnarna fick möjförståelse för. Det är nästan lika många kvinnor som lighet att bosätta sig och odla upp sina torp och om män på utbildningen och skolan arbetar aktivt med skattefriheten. Jan-Erik Björk visade en karta över jämställdhetsarbetet. finnbosättningar i Filipstads bergslag år 1700, det vill säga 100 år efter att de första finnarna kom. De tidiJan-Erik Björk presenterade skogsfinska gaste finska bosättningarna var vid Örlingen. Därbosättningar i Bergslagen efter bosatte sig släkter vid Eskilsberget, Dalkarlssjön, Lekaråsen, Franstorp, Djuprämmen, Näsrämmen i Jan-Erik berättade att Filipstads bergslag är en gamMannikhöjden, Vänniketorp och Rakhöjden. Tannmal bygd. Det finns bosättningar sedan medeltiden, sjön och Sävsjön är sydliga finnbosättningar som men det finns ingen sammanhållen redovisning om är svåra att få grepp om, då personerna placerats på de skogsfinska bosättningarna i bygden. Det som olika platser i arkivhandlingarna. Det var inte vanligt finns är enstaka artiklar, så för att få veta mer måste att finnarna inte kunde betala skatter så att de var man gå till källorna. tvungna att lämna torpen. Däremot fanns finnar som lämnade sina bosättningar innan de sex åren gått. De ”levde på skattefriheten”. Det var flera släkter som De första uppgifterna om skogsfinsk bosättning finns från 1500-talet vid Grythyttan i Färnebo. Där 5 Exempel på icke skogsfinska finnhyttor är Finnyttan etablerad 1540 av Lasse Helsinge från Helsingsfors, Haborshyttan etablerad 1540 av Björn Sarve och Saxå hytta etablerad 1540 av Erik Finne, Mårten Finne och ytterligare några finnar enligt jorTorgny Låås beskrev finnehyttorna i Filipstads nor- deböckerna. Skogsfinska hyttor är Gåsbornshyttan (1584), Örlingshyttan (1629), Långbandsändehyttan ra bergslag och i Värmlandsberg, Norra delen. (1638), Näsrämshyttan (ca 1640), DalkarlssjöhytUnder 1600-talet fanns en ambition att integrera tan (1642), Motjärns-/Sundsjöhyttan (1642/1700) bergsbruket, så att gruvor, hyttor och bruk fanns i och Sandsjöhyttan (1650) Börjer på Gåsaklint, som samma bygd. Det var praktiskt att de olika rörelserna byggde Gåsborgshyttanår 1584, var förmodligen ej fanns nära varandra, men det blev problem med att få skogsfinsk, men hyttan flyttades till ”finnmarken” skogen att räcka till. Det behövdes skog för att framoch drevs vidare där. Den har varit i drift till 1866, ställa kol till hyttorna, där tackjärnet framställdes och då hyttan revs. Malmen kom främst från Långban och Persbergs gruvor. Torgny Låås gav en fördjupad det behövdes även kol vid framställningen av stångredogörelse över de hyttor som drevs av skogsfinnarjärn vid bruken. Det blev brist på virke i området. Det slutade med att det 1636 blev förbud mot hamna bland annat Hinrik Häkkinen (Näsrämshyttan), marbyggen i Bergslagen och bergsmännen fick kritik Mats ”Suder Mats” Simonsson (Dalkarlssjöhyttan) för att de gjorde dåligt stångjärn. En bergsman skulle och Lång Kristoffer Jönsson Honkainen och Älgsjö Mattes (Motjärnshyttan). vara bergsman, inte driva bruk. Man började därför skilja bruksbygd och bergslagsbygd från varandra. Efter att Torgny Låås avslutat sin föreläsning bjöds vi Värmlands bergsbruk kom i gång ganska sent, först på kaffe med fikabröd i Gammelkroppas skogsskoi slutet av 1600-talet, men det växte kraftigt och blev störst vad gäller export. 1695 fanns det 89 hamrar las restaurang. Därefter samåkte vi knappt fyra mil i och 120 bruk. Problemet som uppkom när man deegna bilar till Kärns bergmansgård och Bosjön. lade upp hyttor och bruk var att det blev det långa Besök vid Kärns bergsmansgård från slutet av transporter. Bland de hyttor som fanns var några 1700-talet finnhyttor, som drevs av västfinnar från Åland och västra Finland. De hade länge varit en integrerad del Bergmansgårdens ägare Birger och Viola Jansson tog av den svenska kulturkretsen. emot oss. Gården är välbevarad och omgiven av ett ålderdomligt odlingslandskap. Historiskt har Kärn varit knuten till Bosjöhyttan, och den är ett gott exempel på järnhanteringens förmåga att bryta bygd. Birger och Viola Jansson berättade att Kärns bergmansgård är från 1700-talet. Deras släkt har bott där i 10 generationer sedan 1641, så de är ättlingar i rakt nedstigande led till den förste som bodde där, deras anfader Sven i Mörketjärn. Det är okänt vilket finskt släktnamn han hade. I omgivningarna finns 100 odlingsrösen på 7 hektar som är kulturmark. Birger berättade om bakgrunden till att skogsfinnarna bosatte sig i trakten och idkade svedjebruk. Men skogen behövdes som bränsle för att kunna driva hyttan. Då deras anfäder inte längre kunde idka svedjebruk började de arbeta i hyttan. Så småningom blev anfäderna som ägde gården bergsmän med bättre privilegier. De fick rätten att fälla skog, så de fick byggmaterial till husen, vilket gjorde det möjligt att bygga bergsmansgården. De som bott där var delägare i hyttan vid Bosjön. Birger beskrev hur andelarna i en hytta kunde se ut. En korg är ett visst antal andelar. Malmen till hyttan kom från Nordmark. Birger och Violas morbror var den sista bergsman som körde kol och malm till hyttorna. Därefter har marken använts för skogs- och jordbruk med kor. Deras morbror bodde här till 2000-talet då han avled vid 94 års ålder. Den sista som föddes på gården var Birgers mor. Vi fick gå in och kika i huset som är fantastiskt välbevSkogsfinskt fynd vid Dalkarlsjöhyttan. arat och vackert med målningar i tak och på väggar. 6 vandrade vidare till Dalby, Fryksände och Norra Ny. De slutsatser vi kan dra är att det fanns gott om olika släkter, men några av finnarna var endast angivna med namnet ”Finne”. man tvungen att först rosta malmen innan det gick att göra tackor. För det ändamålet skapades det en särskild rostugn. Masugnen behövde vattenkraft för att fungera. Hyttbäcken dämdes upp och där fanns ett vattenhjul som gav energi. Vid framställningen av järn krävdes även stamp, det vill säga stockar som krossar malm och kalksten. Även slaggen krossades så man kunde utvinna spilljärnet. Just här i bäcken finns en gräns mellan Bergslagen och Värmland. I Filipstad Bergslag skrevs inga soldater ut då det fanns järnbruk. Sunnemohyttan däremot betraktas ej som en del av bergslagen, så där fanns kravet att bygden skulle hålla med soldater. 1884 lades hyttan vid Bosjön ner. Många av de gamla byggnaderna är nu borta. På 1760-talet fanns en kvarn i området och det fanns mycket spannmål på uppodlad mark. Det finns en hel del torpruiner och en skvaltkvarn. När brukspatroner tog över köpte de upp allt som hörde till hyttan. Här finns stenhus, brygghus och bagarstuga. Järnboden var själva skattkammaren vid hyttan. Kärn blev kvar som bergsmansgård. En hytta delas in i korgar. Bosjöhyttan räknades som en halv hytta där Kärn hade två korgar. Här vistades under en period den kände konstnärer Sigge Bergström. Han fick tillåtelse att dekorera en festvåning med sina målningar, Sigges festvåning, i ett hus byggt på 1700-talet. Sigge var bekant med konstnären John Bauer. Vi fick tillträde till Bergakungens sal, där vi fick se Sigges fantastiska målningar. Bosjöhyttan ligger i ett område där skogsfinnar bosatte sig på 1600-talet. Där finns gamla möbler och andra inventarier. Det är inte tillåtet att fotografera i bergmansgården. Vi åkte vidare till Gräs bygdegårdsförening där vi serverades nävgröt med stekt fläsk. Fredrik Carlstedt berättade om Bosjöhyttan. ”Stigfinnaren” Jarl Henrixon presenterade Finnvägen med kartor och bilder Efter en liten förflyttning från Kärns bergmansgård kom vi fram till Bosjöhyttan där Fredrik Carlstedt visade oss runt och berättade om hyttan. Bosjöhyttan ligger vid sjön Bosjön, som tidigare kallades Gräsbosjön, då del ligger vid Gräs hemman vid Sunnemo. Skogsfinnar bosatte sig i området på 1600-talet, vid Sundsjön, Älgsjön, Bosjön och Tannsjön. Det finns en geografisk plats i närheten som heter Kanahöjden. Kana betyder höna på finska.1630-talet anlade två borgare från Filipstad en hytta på denna plats, där vi nu ser ruinen efter hyttans masugn. Den var då avlägset belägen och det var dålig färdväg till och från hyttan. Värdet på malmen var lägre än vad det kostade att forsla malmen över berget. Hyttan hade trots det en viktig position med god tillgång på vatten och skog. Själva Bosjön med kaj blev därför en viktig transportled där allt fraktades över med pråmar. Om isen var dålig blev det kris. Efter måltiden berättar Jarl Henriksson om finnvägen, som går från Gräs Bygdegård. Finnvägen är en mycket gammal väg som restaurerades för att bli en 9 km lång vandringsled 1991. Då togs gamla stigar fram som använts för häst och vandring sedan 1600-talet. De användes för att frakta kol till hyttan. Längs vandringsleden finns skyltar uppsatta som berättar om människor som bott vid de olika torpen och deras livsöden. I bygden bosatte sig skogsfinnar på 1600-talet. Bengt Geijer tog över driften av hyttorna på 1800-talet. Många av finnarna blev skuldsatta och kunde inte betala för sig och då tog Geijer hyttdelarna ifrån dem. Geijer frågade efter lagfarter som de inte kunde uppvisa. Finnarna som ägde Birgers fina hus vid Kärn klarade sig och fick behålla sin andel. Så sent som på 1900-talet fanns två gårdar där de fortfarande pratade finska i familjen I denna bygd fanns högkvalitativ järnmalm. Under en period stod trakten för 10 % av världsproduktionen. Det var bättre att vara bergsman än bonde och de blev ofta förmögna. Det som krävdes förutom malm var kvarts och träkol. Det var först i slutet av 1800-talet man började förstå att det är viktigt att ta hand om skogen. Vid framställning av järn var Mätta och belåtna återvände vi därefter till Gammelkroppas skogsskola. Halvåtta serverades frukosten i matsalen på Gammelkroppas skogsskoga och konferenscenter. Därefter påbörjades dagens föreläsningar i konferenslokalen. 7 Kruse föreläste om bergshanteringen i Filipstads bergslag Jan Kruse har en gedigen kunskap om järnhanteringen i Filipstads bergslag och han har gett ut flera böcker. Det första skriftliga belägget för bergshantering i området är år 1413, då Erik av Pommern gav sitt privilegiebrev för att starta upp verksamheten. Det finns två medeltida gruvverk, Nordmark och Persbergs gruvor. 1540 fanns det 15 hyttor i trakten. År 1560 nämns första gången Nordmark och Persbergs gruvor vid namn. Sista järngruvan lades ner 1980 i Värmlandsberg. Den största av gruvorna var Persberg som producerade 9 miljoner ton. Inledningsvis eldade man på berget så att det sprack. Tekniken utvecklades så att man senare kom att använda spränggödsel, sprängolja (nitroglycerin) och dynamit. 1905 började man maskinborra och använda tryckluft. 1947 kom hårdmetallborren. Under medeltiden bars malmen upp i trätråg. Senare började man använda handvindar som fungerade ungefär som en brunn. Från 1600-talet och framåt använde man hästvind, det vill säga en vinsch som drogs av hästar. I början hissades hästarna ner och fick inte komma upp förrän de dog, men senare, under slutet av 1700-talet, byggdes träbryggor i gruvan, så att hästarna kunde gå upp varje dag. 1794 fick Långbans gruva ett så kallat stångspel, vilket övriga gruvor fick på 1800-talet. Persberg fick de första vattendrivna spelen och slutligen elektrifierades gruvorna. En utmaning i gruvorna var att få upp allt vattnet. I början fick vattnet ösas ut av gruvösare. Senare, 1656, börjande man använda en så kallad väderkonst. Hästarna kom till användning även för att få upp vattnet ur gruvan. 1766 började ångmaskin användas i gruvan i Persberg för att pumpa ut vattnet. hade vi ett ståndssamhälle i Sverige med adel, präster, borgare och bönder. Åke tycker att bergsmännen borde ha varit en egen samhällsklass, men de var representerade i bondeståndet. Bergsmanstiteln går tillbaka till medeltiden. En bergsman var en person som ägde en gruvdel och kunde framställa tackjärn i en masugn. Organisationen runt bergsmännen var så konstruerad att flera bergsmän gick samman i ett hyttelag, ett kooperativ. De byggde masugnen tillsammans, men därefter drev man det enskilt med eget träkol och de framställde tackjärnet individuellt. Bergsmännen och organisationen ordnades så att det upprättades ett privilegiebrev som gav rätten att vara bergsman. Bergsprivilegiet tillkom på medeltiden och utfärdades av bergskollegium. På Gustav Vasas tid ökade intresset för bergsbruket och det fortsatte när hans söner tog över. Staten och kronan skulle få ta del av vinsten. Bergskollegiet kom till på 1600-talet, för att de skulle kontrollera gruvnäring och bergshantering. Där står det nedskrivet vad bergsmännen hade för skyldigheter och detta bestämdes över deras huvud. Det grundläggande var att bergsmarken ägdes av kronan och så även naturtillgångarna. Tillgångarna var kronans om det låg djupare i jorden än det som plogen kunde ta. Bergsmännens skyldighet var att bryta malmen på egen hand och betala skatter, så vart tionde tackjärn gick till kronan. Förmånen för bergsmännen som förfogande över ett bergsmanhemman var att de inte betalade jordskatt, men de betalade istället ett arrende. Sönerna var fria från att bli utskrivna som soldater, men det kunde hända att de rekryterades till bergsregementen om behovet av knektar var stort. En bergsman var alltså en bonde som vid sidan av jordbruket drev bergsbruk. Bergshanteringen var som ett familFrån 1915 användes elektriska pumpar. För att lasta jeföretag, där alla familjemedlemmar var involverade, på malmen användes handkraft ända fram till 1945, både kvinnor, män, söner och döttrar. Bergsmännen då man började använda lastmaskiner, så kallade blev företagare med ett stort ekonomiskt ansvar. De kastlastare. De användes tills gruvorna stängdes. I hade ansvar för hela processen från gruvbrytning, början kördes malmen med skottkärror, men från framställning av träkol och framställning av järn. På 1860 fanns rälsbanor under jord i gruvorna. Ovan egen hand skötte de alla transporter av malm, träkol, jord fanns räls något tidigare. Från 1910 användes kalksten och tackjärn. Sedan sålde de slutprodukten. lok. Persbergs gruva är 200 m djup. Det finns gruvSkogen var mycket viktig i järnframställningen för lavar ovanför schaktet för att minska risken för ras. Det var vanligt med olyckor inom gruvdriften. Under att få fram träkol, som behövdes för att frigöra järnet ur järnmalmen. Träkol från skogen man förfogande senare delen av gruvdriften i Filipstads bergslag var det inte vanligt med kvinnlig arbetskraft, men längre över skulle enbart användas för egen hantering, men man fick ta virke ur skogen för att bygga hus, hämtillbaka i tiden fram till senare hälften av 1800-talet var det mycket vanligt förekommande. ta bränsle för uppvärmning och matlagning. Flera bergsmän gick samman och byggde den masugn Åke Granberg presenterade som tackjärnet producerades i. I järnhanteringen an”Bergsmannen – en speciell företagare”. vändes två skilda tekniker. Blästugnen var en mindre ugn byggd ovan mark eller nedsänkt i jorden. En Åke Granberg höll ett föredrag om bergsmännen som sådan kunde nyttjas av 2–3 personer under en dag. var speciella företagare. Under 1600 och 1700-talet Malmen som användes i den var sjömalm eller 8 ekonomi och var flitiga. De grundade verksamheten med sitt kapital och erfarenhet av hur man säljer varor. Köpmannen låter sina barn växa upp och arbeta i företaget. När sedan arvskiftet äger rum är de dugliga i uppdraget, då de blivit upplärda i företaget. Adelsbarnen däremot är inte lämpliga, då de inte blivit upplärda på samma sätt då de i stället blivit upplärda för att arbeta vid hovet. Bergsmännen hade en hög status. De var speciellt klädda med bergsmanrock, ståndkrage och en käpp, som var som en liten yxa. Den var en viktig symbol för bergsmannen. Det var inte bara männen utan även kvinnorna som var framträdande i bergsmanshushållet. De hade kjolar av importerade tyger och sidensjalar. På 1700-talet var Sverige bland de viktigaste producenterna av järn. Under 1800-talet försvann bergsmansprivilegiet och järnbruket blev alltmer industrialiserat. Bergsmännen hade inte råd att modernisera verksamheten. Klockan 10.00 intogs kaffetåren innan vi gav oss av ut på skogen klockan 10.30, då vi gick ombord på Filipstad Buss, som tog oss upp till Dalkarlssjön. Via Persberg, Långban och Lesjöfors når vi avtagsvägen mot Sjöstads minneskulle och Suder-Mattesstatyn. Mattes Simonsson var en av de som var med och anlade Dalkarlssjöhyttans masugn. Bussen släppte av oss några hundra meter från statyn och vi fick en kort promenad. Jan-Erik Björk berättar om Suder-Mats. myrmalm. När masugnen kom var det en helt annan typ av ugn, Där jobbades det kontinuerligt i skift. Suder-Mats Tackjärn var det man sysslade med under bergsmansepoken, men så kom andra intressen och andra personer in i bilden - brukspatronerna. Myndigheterna ville att dessa personer skulle ansvara för vidareförädling av tackjärnen och göra stångjärn för export, då det skulle bli mer ekonomiskt fördelaktigt. Tidigare hade bergsmännen även gjort en del stångjärn, men det fick de inte längre. Det kom penningstarka personer, valloner, som fick uppdraget att förädla tackjärn till stångjärn. Jan-Erik Björk berättade mer om vem Suder-Mats var. Man har trott att namnet har att göra med hans boendeplats söder om sjön, men Suder-Mats förekommer med fler namn i andra handlingar bland annat Sörme. Förmodligen är Suder Mats av Sormoinen-släkt. Det finns sex olika belägg med bokstäverna r och m. Det är okänt om det finns koppling Bergsmännen hade en betydelsefull ställning i samhället. Det finns en skrivelse från 1600-talets mitt av Erik Flemming och Krister Bonde som bland annat var landshövdingar med inflytande. De arbetade inom bergskollegiet och författade en skrivelse riktad till drottning Kristina. Det fanns en frikostighet med rikets tillgångar vad gäller mark till adelsmän. De tyckte att så skulle man inte förfara med tillgångarna för det gav inget tillbaka. Adeln skulle inte syssla med bergsbruk för då försvinner kronans inkomster. Gemene man däremot, det vill säga allmogen och bergsmännen, ska däremot ha dessa sysslor för att det ska ge inkomst till kronan. Vi hade fria bönder och adeln bedömdes därför som olämplig för de var i kronans tjänst, så man kunde inte ha översikt över verksamheten. Bäst lämpade bedömdes köpmännen och borgare, för de hade erforderliga kunskaper i Suder-Mats som skulptur. 9 till andra Sormoinen. Suder Mats var inte först vid Dalkarlssjön, utan före honom fanns en person som namnges Sigfrid Finne, berättar Torgny Låås. Dalkarlssjöhyttan Efter att ha tittat på statyn av Suder-Mats fortsatte vi till ruinen där Dalkarlsjöhyttan en gång låg. Vi fick se platsen för masugnen och rester av den. Här ska också finnas en rostugn. Det var sex finnar som startade upp hyttan på denna plats, år 1642, vilket är senare än vissa andra. Här fanns bergsmän i flera generationer efter uppstarten. Vid mitten av 1700-talet när brukspatronerna tog över gick det utför. Bergsmännen blev torpare och dog skuldsatta och utfattiga. Seppo berättade Vi steg på bussen igen för att åka till Nordmarks gruv- och mineralmuseum. Under resan berättar Seppo Remes om sitt arbete i Lesjöfors där han gjorde vajrar och fjädrar. Bandy var det enda det talades om på arbetsplatsen. Den äldsta bandyarenan kallades Sahara. Det var naturis på arenan som kallades Stålvallen. Lesjöfors sålde fjädrar till Volvo. De var många finnar och de pratade finska med varandra. Det var ett hårt arbete och det var stor omsättning på folk. Stöpsjöhyttans mäktiga kallmurade nederdel. (Seppos berättelse fanns med i förra utgåvan av FINNSAM Info.) Nordmarks gruv-och mineralmuseum Färden gick vidare till Skåltjärns Hembygdsgård, som drivs av skåltjärns hembygdsförening. Där fanns en hytta som anlades 1633 och som revs 1860. Senare har det varit skola på platsen och under en period även kriminalvårdsanstalt. Vid sidan av bergsbruket bedrevs skogsbruk och jordbruk. Kopplat till denna gård fanns även en säter, vilket är ovanligt så långt söderut. Hyttan anlades en gång i tiden av finska bergsmän. 1639 priviligierades hyttan. Det producerades 253 ton tackjärn i hyttan, som hade nio bergsmän som I Nordmark gruv- och mineralmuseum bjöds det på fisksoppa med bröd. Därefter delade vi in oss i grup- delägare. Malmen kom från Björnbergsfältet och vattenkraft fick de från Norddammen. På vintern per och fick en guidad visning på plats. Nordmarks brukade de ta in en uppvärmd sinnersten i huset. gruvmuseum drivs av hembygdsföreningen i NordDen höll värmen i en hel vecka. Även gärdsgården mark. Där finns tolv byggnader som visar 600 år av gruvindustrins utveckling. En del av byggnaderna har byggdes av sinnersten.1991 byggdes hembygdsgården. Medlemmarna träffas, fiskar och har slåtter flyttats till platsen från andra ställen. Utställningen tillsammans. Det har tidigare funnits en skvaltkvarn visar de redskap som behövs i gruvindustrin. och stickhyvel på gården. Det har getts ut två böcker Det finns många fotografier från tiden då gruvan i om Skåltjärn. Nordmark var i drift. Det finns gamla skrönor om att Efter att vi fått information om platsen bjöds det på det fanns ett gruvrå med fina kläder. Viktigt i gruven enorm kakbuffé och kaffe. driften var tillgång på vatten, så det byggdes dammar. Just nu rivs många av de gamla dammarna om det Stöpsjöhyttan inte finns passager som gör det möjligt för fisken att vandra. Färden gick vidare till Stöpsjöhyttan där vi fick se en välbevarad hyttruin. Vår guide Peter Danielson berätI samma område finns även ett mineralmuseum tar att området är en bygd med omfattande gruvverkinrett med vackra furusnickerier av Kjell Gatedal. Där finns mineraler från närområdet, men även från samhet. Stöpsjöhyttan etablerades 1601. andra länder. Där fick vi se järn- och sulfidmalm, De platser som det först anlades hyttor var där det som har en kemisk sammansättning som kan använfanns vattenfall. Peter berättar vidare om vad som das för framställning av exempelvis supermagnet. krävdes för att bygga en hytta om bebyggelsen runtomkring. Malm till Stöpsjöhyttan kom från NordSkåltjärns hembygdsförening mark. När malmen försvann byggdes det ett sågverk 10 vid Stöpsjöhyttan. Nu är den enda näringen skogsbruk. Bygden splittrades upp när hyttorna försvann. Hyttan vid Stöpsjön lades ner 1882 och sedan dess är den en ruin. Den behöver nu repareras och stag måste bytas ut.Vid hyttan finns en smedja som vi besöker. Smedjan var viktig för underhåll av redskap och annat som användes vid framställningen av järntackor i hyttan. Efter visningen av Stöpsjöhyttan tog bussen oss tillbaka till Gammelkroppa skogsskola & konferens, där vi fick en gemensam middag som Filipstads kommun bjöd oss på. rian. Namnet Skäfthöjden betyder bergutsprång. Det blev skattlagd år1685. 2016 sattes nytt plåttak på rian. Rian är skadad sex stockar nerifrån så stockar borde bytas. Interiören visar på sot i taket. Ugnen har stått i ett av hörnen. Man bar säd med ett bärdon som hänger på väggen. Det har gjorts en dendrokronologisk provtagning, som visar att tallarna var 150 år när de fälldes och att rian bör ha byggts 1806. Ägare var då Zachris Jonsson född 1740. Senare har släkten Nyberg tagit över stället. Fredrik Carlstedt presenterade Bosjön – ett stycke värmländsk bruks- och släkthistoria Den tredje dagen inleddes med frukost i restaurangen Fredrik Carlstedt, som var värd vid Bosjöhyttan under fredagens besök på platsen, gavs möjlighet att i Gammelkroppa. berätta mer om Bosjön som en del i den värmländska bruks- och släkthistorien. Torgny Låås visade film från Lönnhöjden Efter frukosten visade Torgny videofilmer från Lönnhöjden. Torgny har filmat under en vandring på leden mellan Omsjön och Lönnhöjden. Lönnhöjden har tidiga finska bosättningar. Lönnhöjden har bytt namn på nutida kartor till Olshöjden. FINNSAMs årsmöte. Konferensen avslutades med att FINNSAM höll årsmöte och därefter bjöds det på lunch i Gammelkroppa matsal. Monika Öhrn Bo Erikssons föreläste om Skäftshöjdsrian i Gåsborns hembygdsförening Foto: Anita Österman Bo berättar att hembygdsföreningen fick rian av Stora Enso 1990. Han visar en gammal bild från 1951 på Vacker valvbro vid Stöpsjöhyttan, byggd av sinnersten 11 Protokoll från sammanträde med FINNSAM:s styrelse Datum: Torsdagen 15 september 2022 Plats: Hassela SkiResort Närvarande: Linda Blied, TorEriksson, Tord Eriksson, Eva Jernqvist, Asgeir Lindberget, Jan Myhrvold, Birger Nesholen, Kenneth Norrgrann, Kirsten Tannåneset, Maud Wedin, Maths Östberg och Anita Österman Förhindrade: Jan-Erik Björk, IngMarie Bohmelin, Lena Gribing, Yvonne Johansson, Maarit Kalela-Brundin och Anette Norberg 1. Mötets öppnande Ordförande Maud Wedin hälsade alla välkomna och förklarade mötet för öppnat. 2. Godkännande av dagordning Dagordningen godkändes med tillägg av en punkt 6j. En rapport lämnas från projektet kring vården av skogsfinska karaktärsbyggnader. 3. Val av justeringsperson Till justeringsperson förutom ordförande Maud Wedin valdes Kenneth Norrgrann. 4. Kommande konferenser/seminarier a) Vinterkonferens i Fagerudd den 10-12 mars 2023. Tor Eriksson informerade om att han har fått uppgift om priser på Fagerudd, som är alldeles för höga för oss. Därför måste vi se oss om efter någon annan plats med ett annat prisläge. Samtidigt tycker styrelsen att det är angeläget att hålla kvar den tänkta bussturen till platser med finsk historia. Tor arbetar vidare med ärendet. b) Vårkonferens i Mattila 2023 Jan Myhrvold berättade om vårens konferens. Solør-Värmland Finnkulturförening anordnar konferensen, då de bjuder in FINNSAM att delta. Samlingen äger rum på Mattila, där den nya rökstugan står färdig. Kanske blir det en rökstugekväll. Tiden för konferensen är 19-21 maj. Den går i Gottlunds tecken, då det var 200 år sedan petitionen om ett särskilt finskt härad skrevs. Ett besök görs även vid Norsk Skogfinsk Museum, där vi får höra hur långt det nya bygget har kommit. c) Höstkonferens 2023 Förslaget lades fram om en höstkonferens 2023 i Ströms- och Tåsjöbygden. Möjligen kunde även Dorotea beröras, vilket i så fall innebär att konferensen förläggs till tre landskap; Jämtland, Ångermanland och Lappland. En buss kan underlätta för dem som bor i södra Sverige att ta sig till samlingen. Som tema för bussfärden kunde eventuellt släkten Tossavainens väg genom Orsa Finnmark till Jämtland tjäna. En arbetsgrupp utses bestående av Tord Eriksson, Maths Östberg, Maud Wedin och Tor Eriksson. d) Vinterkonferens i Stockholm den 8-10 mars 2024 Tor upplyste om vinterkonferensen 2024, som redan har kommit en bit på väg. Troligen förläggs konferensen till Långholmen i Stockholm, där det finns såväl hotell, som vandrarhem. Här är även bilparkeringen fri för anläggningens gäster. Datum är 8-10 mars och vi ägnar oss åt skogsfinska samlingar på Nordiska museet och Skansen. En dag tillbringar vi på Djurgården med besök på Skansen och Nordiska museet. Förutom samarbete med dessa två institutioner blir även hembygdsrörelsen en part. e) Vårkonferens i Tiveden 2024 Kenneth Norrgrann påtalade att ingenting är klart för en konferens i Tiveden våren 2024. Styrelsen lade som alternativ fram andra förslag. Nordmarka/Osloområdet är ett tips, liksom Södra Finnskogen i Norge med till exempel Kongsvinger eller Austmarka. En annan region är Gävle-Dala/Orsa, där Ore Finnmark med Voxna eller Färila-Los kan komma i fråga. f) Höstkonferens i Ångermanland 2024 Eftersom höstkonferensen 2023 berör landskapet läggs planen på en konferens i Ångermanland 12 hösten 2024 ner. Tor lyfte fram Åbo som möjlighet för hösten 2024. Efter FINNSAMs resa Upplev Savolax 2022 har Åbo blivit ett bra alternativ som plats för en konferens. Vi vill gärna fortsätta kontakten med våra värdar i Finland på ett eller annat vis. Man kan göra en resa till de västliga finnbosättningarna i Rautalampi storsocken. 5. Nya projekt Styrelsen har inga nya projekt på gång. 6. Rapporter a) De skogsfinska informationsfilmerna Maud informerade om att arbetet med filmerna nu närmar sig sitt slut. Filmen om Jämtland är klar och inlagd i FINNSAMs videoarkiv. Nu återstår att färdigställa filmen om Västerbotten. Den ska vara klar 1 oktober. b) Nya boken ”Det skogsfinska kulturarvet” Birger Nesholen berättade att sista dagen för att lämna in bidrag till boken är 30 september. Sedan ska redaktionsrådet ha ett möte 13 oktober. Efter detta möte går man igenom allt material som har kommit in. c) Kolmården Linda Blied upplyste styrelsen om det seminarium man hade i Regna i maj. Här deltog 10-15 personer under en lördag-söndag. Sedan har ingenting hänt utan arbetet går på sparlåga. Så kommer det att fortsätta vidare. Linda gör själv en insats när andan faller på för att fortsätta dokumentationen av tidiga finska spår i Kolmården. d) Uppland Tor informerade om att Gunnar Larsson kommer att presentera forskningsläget kring tidig finsk bosättning i Uppland på nästa års vinterkonferens i Fagerudd. e) Resor till Finland sommaren 2022 Två olika resor företogs till Finland sommaren 2022. Jan Myhrvold berättade om att Solør-Värmland Finnkulturförening anordnade sin resa 12-19 juli. Från Karlstad avgick en buss, vilken till slut förde med sig 49 personer över Östersjön. Birger Nesholen var guide på resan. Besök gjordes i Rautalampi, Kuopio och på släktgårdar i Finland. Turen avslutades med en vistelse i Helsingfors innan man tog färjan tillbaka till Sverige. Kenneth Norrgrann upplyste om att FINNSAMs resa ”Upplev Savolax 2022” gjordes 4-11 augusti. I arbetsgruppen ingick Leila Åsbäcken, Rauni Seppänen, Tor Eriksson och Kenneth själv. Ungefär fyrtio personer deltog på resan som utgick från Stockholm med hyra av buss i Åbo. Det blev en lyckad resa med besök i Rautalampi, Kuopio, Pielavesi, Valamo kloster och Telkkämäki. I Pielavesi infördes ett reportage från färden i lokaltidningen. I Telkkämäki fick vi besök av SVT Uutiset som intervjuade valda personer. f) Stockholms Stadsmuseums utställning om de nationella minoriteterna Tor informerade styrelsen om att Stadsmuseet i Stockholm har visat en utställning om nationella minoriteter i Stockholm. Lördagen 20 augusti avslutades utställningen med en särskild dag, då representanter för de olika minoriteterna underhöll och visade upp sig på Stadsmuseets innergård vid Södermalmstorg. FINNSAM fick tillgång till ett bord där några medlemmar presenterade föreningen och dess verksamhet. Här medverkade IngMarie Bohmelin, Annelie Flensburg, Stefan Öst och Tor Eriksson. g) Den skogsfinska flaggan Birger upplyste om att arbetsgruppen hoppas få till ett möte före 15 oktober. Man behöver fastställa alla önskemål som flaggan ska tillfredsställa. Från FINNSAM medverkar Lena Gribing i arbetsgruppen. 13 h) Skogsfinska bibliografin Maths Östberg berättade att bibliografin nu består av 18 028 poster. Den uppdateras bland annat med hjälp av inslag ur K E Westins 18 pärmar tidningsartiklar från Bollnäs, Alfta och Hanebo. Arne Vannevik har skrivit om bibliografin flera gånger i Föreningen Värmlandslitteraturs medlemstidning Wermlandiana. Kännedom om bibliografin skulle även behöva spridas till kommunerna runtom i Sverige och Norge. i) Släktforskardagarna i Skövde den 20-21 augusti 2022 Kenneth informerade om att FINNSAM och Finnerödja Laxå Släktforskarklubb samverkade om en större monter på årets Släktforskardagar i Skövde. Under lördagen då Kenneth hjälpte till att bemanna montern, medverkade han och Jan-Erik Björk för FINNSAM medan Lena Gribing och Yvonne Johansson representerade Finnerödja Laxå Släktforskarklubb. Under söndagen gick Lena över till FINNSAM eftersom Släktforskarklubben ändå hade stöttning. En viss försäljning ägde rum, men viktigare var att nya kontakter knöts för framtiden. j) Vården av skogsfinska karaktärsbyggnader Tor upplyste styrelsen om att ett nytt handspäntat pärttak nu läggs på Oxfallets rökstuga. Anita Österman fyllde i att rökstugan på Purala som ägs av Solør Värmland Finnkulturförening, får nytt farjtak med hjälp av bidrag från Länsstyrelsen i Värmland. 7. 8. 9. Övriga frågor Inga övriga frågor förelåg. Nästa möte Nästa möte äger rum i samband med nästa konferens. Mötets avslutande Maud tackade för visat intresse och förklarade det rekordsnabba mötet för avslutat. Örebro den 24 september 2022 Tor Eriksson Sekreterare Kenneth Norrgrann Justeringsperson 14 Maud Wedin Justeringsperson Svedjerågen står kvar på sina krakar på svedjan vid Linnés Hammarby i augusti 2020. Foto:Tor Eriksson. Välkommen till FINNSAM:s vinterkonferens på Wiks slott 10-12 mars 2023! Tema Agrarhistoria – med skogsfinnen i fokus Det är tio år sedan vi förlade vår senaste konferens till Uppsala. 2-4 februari hölls konferensen inne i staden, då vi bland annat besökte Arkivcentrum. När vi nu återkommer till Uppsala är konferensen förlagd till Wiks slott, som ligger drygt två mil utanför staden. Wiks slott, som hör till Uppsala kommun, ligger vackert intill Lårstaviken. Slottet är Mellansveriges bäst bevarade medeltidsborg, byggt under senare delen av 1400-talet. vid CBM får vi veta mer om vilka möjligheter som finns för gamla spannmålssorter, som svedjeråg i en framtida mer ekologisk odling. Vi får även veta mer om ett projekt som bedrivs vid Jönköpings läns museum i samarbete med SLU. Projektet gäller sydsvenskt svedjebruk. Vid avdelningen för agrarhistoria ligger tonvikten på människorna i agrarsamhället. Detta passar oss väldigt bra när söndagen helt ägnas åt skogsfinnarnas Konferensen anordnas i samarbete med två avdeln- olika slag av näringar. Kännedom får vi även om trakingar på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala; ten bland annat genom en kortare utfärd med buss Avdelningen för agrarhistoria och Centrum för biol- till några platser med finsk anknytning. ogisk mångfald. Genom ett aktuellt forskningsprojekt Preliminärt program Fredagen 10 mars 16.00 Registrering med inkvartering på Wiks slott utanför Uppsala. 17.00 Karin Blomgren inviger konferensen och berättar om SLUs verksamhet. 17.30 Maud Wedin presenterar skogsfinnarna i Skandinavien och FINNSAMs verksamhet. 18.00 Middagen serveras i matsalen. 19.00 Karin Gerhardt redogör för projektet ”Historiska sädesslag i framtidens mat”. Här är vi kanske särskilt intresserade av vilken betydelse svedjerågen kan få. 19.40 Stig Welinder skildrar skogsfinskt åkerbruk och boskapsskötsel. 20.30 Karin Gerhardt låter oss smaka matbröd bakat på svedjeråg. Brödet ingår i det trevliga samkväm som avslutar dagen. 15 Lördagen 11 mars 07.30 Tid för frukost. 08.30 Gunnar Larsson skildrar finnar och andra migranter under 1600-talet i Uppland. 09.10 Göran Ulväng berättar om herrgårdarnas historia i Uppland. Det är en historia som i hög grad har påverkat finnarna. 09.50 Förmiddagskaffe med smörgås kan avnjutas. 10.30 En buss hämtar oss för en utflykt i närområdet. Gunnar och Göran tar oss med till några gårdar med anknytning till en tidig finsk inflyttning till Uppland. 13.00 Lunchen serveras vid återkomsten till Wiks slott. 14.00 Clas Tollin speglar Kulturreservatet Linnés Hammarby. Här pågår ett samarbete mellan SLU och Länsstyrelsen i Uppsala län. 14.40 Anna Ölund presenterar Wiks slott. 15.20 Lite tid för egen vandring på slottet eller i slottsparken. 16.00 Eftermiddagskaffe smakar gott på Wiks slott. 16.30 Ådel Västbö Franzén berättar om det sydsvenska svedjebruket, utifrån ett tvärvetenskapligt projekt hon bedriver. 17.10 Clas Tollin som också ingår i ovanstående projekt, visar hur man söker efter svedjor med hjälp av geometriska kartor. 17.50 Kort bensträckare. 18.00 Ingunn Holm skildrar hur man kan finna skogsfinska svedjor i skogsterräng. 18.40 Dagens föreläsningar är slut och vi får lite tid för avkoppling före middagen. 19.30 Lördagens middag serveras på Wiks slott. Söndagen 12 mars 08.00 Frukost i matsalen. 09.00 Gärna ett inslag om skogsfinsk bebyggelse, avseende gårdens läge, gruppering av byggnaderna och/ eller ensambebyggelse/bybebyggelse. 09.40 Någon skildrar ett verksamhetsår på finngården. 10.20 Förmiddagskaffe med smörgås väntar. 11.00 Maud Wedin(?) berättar om manligt och kvinnligt på finngården. 11.40 Jan-Erik Björk beskriver finngården ur ett ekonomiskt perspektiv. 12.20 Kort bensträckare. 12.30 Maud Wedin speglar kvinnor som agerar i domböckerna och övertar hemman. 13.10 Lunch står allra sist på programmet innan vi skiljs åt. 16 Protokoll från FINNSAMs höstmöte 2022 FINNSAM-Finnbygder i samverkan Datum: Söndagen den 18 september 2022 Plats: Hasselagården Antal närvarande medlemmar: 32 1. Mötets öppnande Ordförande Maud Wedin hälsade alla välkomna och förklarade höstmötet öppnat. 2. Val av mötesordförande Till mötesordförande valdes Maud Wedin, Falun. 3. Val av mötessekreterare Till mötessekreterare valdes Tor Eriksson, Örebro. 4. Val av 2 protokolljusterare, tillika rösträknare Till protokolljusterare, tillika rösträknare valdes Mats Jonsson, Borensberg och Kristina Forslin, Järfälla. 5. Godkännande av dagordningen Mötesordföranden läste upp dagordningen, som godkändes av höstmötet. 6. Fastställande av röstlängd Röstlängden fastställdes genom att FINNSAM:s medlemmar antecknade sig på en närvarolista. Totalt var 32 medlemmar närvarande på mötet. 7. Godkännande av kallelse Kallelsen gick ut med FINNSAM-Information nr 2, 2022. Den har även lagts in på vår hemsida och i vår facebookgrupp. Förfarandet godkändes. 8. Kommande konferenser/seminarier a) Vinterkonferens i Fagerudd den 10-12 mars 2023 Tor Eriksson berättade om kommande vinters konferens på Fagerudd. Platsen ligger en halvmil söder om Enköping vid Mälaren. Temat är ”Agrarhistoria – med skogsfinnen i fokus”. Vi samarbetar med SLU i Uppsala, och får bland annat smaka på bröd bakat på svedjeråg. Det blir flera föredrag om svedjebruk, men med olika perspektiv. Vi får även en uppdatering av Gunnar Larssons forskning kring tidiga finska spår i Uppland. Även en utfärd till platser med finsk anknytning står på programmet. Det blir en rad föredrag kring skogsfinsk agrarhistoria, vilket våra medlemmar står för. Kanske måste vi likväl flytta konferensen av kostnadsskäl. b) Vårkonferens i Mattila 2023 Anita Österman informerade om att till våren kommer rökstugan med ugn i Mattila att vara återuppbyggd. Så kanske kan det bli en rökstugukväll med eldning i rökugnen. Tiden för konferensen är 19-21 maj, och den går i Gottlunds tecken. Solør-Värmland Finnkulturförening arrangerar sammankomsten, vilken uppmärksammar 200-årsminnet av Gottlunds petition, som syftade till att få till ett skogsfinskt härad av norsk/svenska finnskogen. Vi får följa Gottlunds fotspår runt sjön Röjden. Ett besök görs även i Svullrya, där Norsk Skogfinsk Museums nybyggnad håller på att ta form. c) Höstkonferens 2023 Här var förslaget att förlägga nästa års höstkonferens till Ströms Finnmark med Tåsjö. År 2002 stod Strömsunds kommun för höstkonferensen, och nu kan det vara dags igen. Tåsjö ligger visserligen i Ångermanland, men hör till Strömsunds kommun. Eftersom Släktforskardagarna äger rum i Östersund nästa år finns det kanske en koppling här. En buss kunde ta med deltagare som kommer söderifrån för att fler personer ska kunna vara med på konferensen. 17 d) Vinterkonferens i Stockholm den 8-10 mars 2024 Tor fick ordet angående vinterkonferensen 2024. Kontakter har etablerats med Nordiska museet och Skansen, som blir våra samarbetsparter. Troligen bor vi på Långholmen. Här finns såväl hotell, som vandrarhem och bilparkeringen är fri. Vi ägnar oss åt Nordiska museets föremål och Skansens byggnader. Som tema för konferensen har valts ”Skogsfinska samlingar studeras på Nordiska museet och Skansen”. En viktig person är Nils Keyland, som vi uppmärksammar då det är 100 år sedan han dog. e) Vårkonferens i Tiveden 2024 Kenneth Norrgrann upplyste medlemmarna om att här är mer osäkert. Ett frågetecken måste sättas om konferensen går att genomföra i Tiveden 2024? f) Höstkonferens i Ångermanland 2024 Då höstkonferensen 2023 delvis planeras att äga rum i Ångermanland är det inte aktuellt att förlägga konferensen 2024 till samma landskap. Ett alternativ som lyftes fram är Åbo. Konferensen kan delvis placeras på båten till Åbo, vi bör besöka Åbo akademi, och kan med buss företa oss en tur till de västliga finnbosättningarna i stor Rautalampi. Höstmötet gav styrelsen i uppdrag att arbeta vidare med de olika konferenserna. 9. Nya projekt Inga nya projekt förelåg. 10. Rapporter a) De skogsfinska informationsfilmerna Maud Wedin berättade om att det här projektet inleddes 2017 med Den skogsfinska informationsfilmen, del 1. Det var en bakgrund till den skogsfinska inflyttningen till Skandinavien och en översikt över skogsfinnarnas kultur. Sedan vidtog en granskning av de olika regionerna var och en för sig. Det blev del 2, som nu är på väg att avslutas. Bland de regioner som har fått egna filmer finns bland annat Dalarna, Gävleborg och Jämtland. Nu ska Västerbotten göras klart inom kort. Samtliga filmer finns inlagda i FINNSAMs videoarkiv. b) Den nya boken Det skogsfinska kulturarvet. Birger Nesholen informerade om att den ursprungliga boken gavs ut 2001, men tog slut efter några år. Länge har efterfrågan av en ny version funnits, och nu är den under arbete. Det blir en omarbetning av den gamla boken med nya inslag och uppdaterad forskning. Redaktionsgruppen kommer att få in resten av materialet till boken under hösten. Ett möte äger rum i mitten av oktober. När allt material har kommit in går man igenom det. Så småningom kan boken ställas samman för att så ges ut. När är oklart. c) Kolmården Linda Blied upplyste om att gruppen hade ett möte på Regnagården i maj. Man vill kartlägga området Kolmården på tidiga finska spår. Projektet är likväl vilande, men plattformen finns på Dropbox för den som vill göra en insats. d) Uppland Tor Eriksson berättade å Gunnar Larssons vägnar att vi kommer att få höra mer om hur projektet fortskrider vid närmaste vinterkonferens. e) Resor till Finland sommaren 2022 Två olika resor företogs till Finland sommaren 2022. Kenneth Norrgrann upplyste om att FINNSAMs resa ”Upplev Savolax 2022” gjordes 4-11 augusti. I arbetsgruppen ingick Leila Åsbäcken, Rauni Seppänen, Tor Eriksson och Kenneth själv. Ungefär fyrtio personer deltog på resan som utgick från Stockholm med hyra av buss i Åbo. Först besöktes Rautalampi, där kultursamordnaren Minna Merivalo hade ordnat ett program för oss. Middag på Ropola stod bland annat på programmet. Färden gick sedan vidare mot Kuopio, där vi bodde på Rauhalahti. I Kuopio blev det en båttur på Kalavesi. Ett besök gjordes även i Pielavesi, där Ella Penttinen tog oss med till Kekkonens torp. Valamo munkkloster gästades, men även Lintula nunnekloster. Svedjebruksgården Telkkämäki fanns också på resplanen, och här träffade vi Seppo Kononen, som berättade om platsen. I Telkkämäki fick vi besök av SVT Uutiset som intervjuade valda personer. 18 Kirsten Tannåneset informerade om att Solør-Värmland Finnkulturförening anordnade sin resa 12-19 juli. Från Karlstad avgick en buss, vilken till slut förde med sig 49 personer över Östersjön. Birger Nesholen var guide på resan. Besök gjordes i Rautalampi, Kuopio och på släktgårdar i Finland. Man reste även i Gottlunds fotspår. Turen avslutades med en vistelse i Helsingfors innan man tog färjan tillbaka till Sverige. f) Stockholms stadsmuseums utställning om de nationella minoriteterna Tor upplyste styrelsen om att Stadsmuseet i Stockholm har visat en utställning om nationella minoriteter i Stockholm. Lördagen 20 augusti avslutades utställningen med en särskild dag, då representanter för de olika minoriteterna underhöll och visade upp sig på Stadsmuseets innergård vid Södermalmstorg. FINNSAM fick tillgång till ett bord där några medlemmar presenterade föreningen och dess verksamhet. Här medverkade IngMarie Bohmelin, Annelie Flensburg, Stefan Öst och Tor Eriksson. g) Den skogsfinska flaggan Birger berättade för mötet att Norsk Skogfinsk Museum tog initiativet till skogsfinska flaggan. Det ska vara en gemensam fana för skogsfinnar i Sverige och Norge. I gruppen som har uppgiften att ta fram en flagga ingår personer från olika organisationer. Från FINNSAM medverkar Lena Gribing. Arbetsgruppen har gått igenom etthundra förslag. Man vill ha skogsfinska symboler på fanan. En heraldiker är med i gruppen. Alla förslag kommer att gås igenom på nästa möte i mitten av oktober. h) Skogsfinska bibliografin Maths Östberg informerade om att bibliografin nu består av över 18 000 poster. Maths upplyste om att han även tar med tidningsartiklar som har en tydlig signatur. i) Släktforskardagarna i Skövde den 20-21 augusti 2022 Kenneth berättade om att FINNSAM och Finnerödja Laxå Släktforskarklubb samverkade om en större monter på årets Släktforskardagar i Skövde. Under lördagen då Kenneth hjälpte till att bemanna montern kom det mest folk. Han och Jan-Erik Björk stod då för FINNSAM medan Lena Gribing och Yvonne Johansson representerade Finnerödja Laxå Släktforskarklubb. Under söndagen gick Lena över till FINNSAM eftersom Släktforskarklubben ändå hade stöttning. En viss försäljning ägde rum, man svarade på frågor och nya kontakter knöts med intresserade besökare. 11. Övriga frågor Maarit Kalela Brundin påtalade att det vore värdefullt att skicka med FINNSAMs historik när man söker medel utifrån. Ett tack riktades från samtliga närvarande till arrangörerna för en välordnad konferens. 12. Mötets avslutande Mötesordförande Maud Wedin tackade för visat intresse och förklarade höstmötet för avslutat. Örebro den 3 oktober 2022 Maud Wedin Tor Eriksson Mötesordförande Mötessekreterare Mats Jonsson Kristina Forslin Justerare Justerare 19 Nyheter från det skogsfinska informationsprojektet Den skogsfinska bibliografin växer och innehåller nu mer än 18 028 poster. www.finnsam.org/bibliografi. Maths Östberg tar tacksamt emot tips om dagstidningsartiklar med skogsfinskt tema. Viktigt att uppgift om tidning, datum, titel på artikel och författare finns med. E-post: info@finnskogsmuseet.se Informationsfilmerna om det Skogsfinska Kulturarvet Skogsfinnarna – Kulturarvet i Jämtland, FINNSAMs nya informationsfilm om finnmarkerna i Jämtland finns nu på hemsidan, www.finnsam.org/videoarkiv Tel: 070-566 01 68 Skogsfinnarna – Kulturarvet i Västerbotten, Den sista informationsfilmen i serien är klar och kommer inom kort att finnas tillgänglig i videoarkivet på hemsidan. Maud Wedin Projektledare för det skogsfinska informationsprojektet ... För dig som är intresserad av skogsfinsk kultur och historia.... www.finnsam.org 20
