FINNSAM

Utdrag från PDF-innehåll — indexerat för sökning:

Finnsams konferens i Torsby 6-7 november 1992
Av Tor Eriksson, Örebro
Rapporten är baserad på broschyrer, program, protokoll m.m. och mitt minne drygt 20 år senare.

Fredagen den 6 november
Håkan Eles på Torsby Finnkulturcentrum hade skickat ut program och deltagarlista i god tid före
träffen. Jag hade tagit mig till Karlstad redan på torsdagen för att bl.a. besöka Värmlands museum.
Natten till fredagen bodde jag på Karlstads vandrarhem, som var beläget en bit utanför staden. På
fredagen sökte jag mig till högskolan, där Lennart Stenman väntade mig. Han körde oss via Sunne,
Torsby, Östmark och Röjdåfors till Mullikkala.

Utsikt över sjön Röjden sommaren 1992

Landskapet blev under vår bilresa vintrigare och vintrigare, och inne i Norge låg snön djup. I
Mullikkala, som är en nybyggd rökstuga, samlades konferensdeltagarna för att äta motti och fläsk.
Det smakade verkligen gott efter några timmars bilfärd. Till lunchen anslöt c:a 35 personer från
olika håll i Skandinavien; en handfull norrmän, bortåt tretton personer från Värmland och många
från andra orter.
Måltiden avslutades och vi intog våra platser i fordonen igen. Åter korsades riksgränsen och vi kom
tillbaks till Sverige, där vi skulle hålla till under resten av konferensen.

Purala finngård sommaren 1993

Purala, Solør-Värmlands Finnkulturförenings gård blev första besöksobjekt. Gården anses vara
ståtligast av finngårdarna på svenska sidan gränsen. Bostadshuset, byggt 1808, är en parstuga med
en rökstugudel och en svenskdel. Det var inte lätt att färdas fram på småvägar med så djup snö,
och mitt ekipage fastnade i skogen. Vi fick hjälp att komma loss!
Nästa ställe vi skulle besöka var Abborrtjärnsberg, där det finns en gård med rökstuga och vissa
uthus. Till karaktären liknar gården Ritamäki. Solør-Värmlands Finnkulturförening äger även
Abborrtjärnsberg, dit vi skulle gå en bra bit genom snön. För mitt sällskap, bestående av Maud
Wedin med sin hund, Per Martin Tvengsberg och jag själv blev vägen alltför dryg. Vi valde liksom
en del andra fel väg och mörkret började falla. Istället för att gå rakt upp till boplatsen gick vi runt
kullen, och till slut tvingades vi vända om, då novembermörkret sänkte sig alltmer över oss. Den
här händelsen blev sedan ihågkommen som ”Vi som gick långa vägen till Abborrtjärnsberg”. Tyvärr
kom ju inte vi tre fram alls, och jag har dessvärre aldrig fått någon ny chans att se gården.
Efter ett tag kom vi tillbaks till bilarna igen och vi åkte nu till Mattila, där middagen serverades.
Mattila är en friluftsanläggning med stugor för uthyrning. Här stannade vi över natten. Den
ursprungliga finngårdens bostadshus är av parstugetyp med svenskstuga och rökstuga. Huset är
uppfört vid mitten av 1800-talet och rökugnen eldas vid lämpliga tillfällen. Ett sådant var det nu, så
efter middagen samlades vi i den dunkla stugan i trivsam gemenskap.
Birger Nesholen informerade och visade bilder från finnskogen mellan de två älvarna Glomma och
Klarälven. Det var en trevlig bildserie, som han lät oss ta del av. Västanå Teater från Munkfors
upplyste om sin verksamhet, bl.a. bestående av ett projekt kring Kalevala. Tröttheten kom
krypande och vi sökte oss så småningom till våra bäddar för att sträcka ut och hämta nya krafter
till nästa dag.

Lördagen den 7 november
Frukost på Mattila, och sedan bar det av in till Torsby, där herrgården öppnade sina dörrar för oss.
Håkan Eles berättade om Torsby Finnkulturcentrum, som skulle invigas kommande sommar. Karin
Lindqvist presenterade Richard Brobergs bibliotek, som tillsammans med hans arkiv utgör grunden
till Finnkulturcentret.
Enligt programmet skulle förmiddagen ägnas åt FINNSAM. Organisationsgruppen redovisade sina
förslag. Gruppen har bestått av Birger Nesholen, Håkan Eles, Lars-Olof Herou, Lennart Stenman,
Maud Wedin och Ulla Berg. Förslag förelåg kring organisationsform, namn, adress, syfte, uppgifter,
ekonomiska lösningar och uppbyggnad. Presentationen av det omfattande arbetet följdes av
livliga diskussioner. Till sist kunde beslut fattas kring de många förslagen. Håkan fungerade som
ordförande och Maud var sekreterare.
Mötet beslutade att bilda ett nätverk. Nätverkets namn bör vara beskrivande. Namnet blir därför
Finnbygder i Samverkan (FINNSAM). Eftersom finnbygder är ett mer neutralt begrepp än
finnskogen och finnmarken är det att föredra. Syftet med FINNSAM är att bilda ett nätverk och ett
samarbetsorgan för enskilda personer, föreningar och institutioner etc. med intresse inom
ämnesområden som har anknytning till finnbygden. Samarbete mellan finnbygderna ska
underlättas genom FINNSAM och vi hoppas att nätverkets medlemmar stöttar och inspirerar
varandra.
Två konferenser ska ordnas per år, där områdena turas om att vara värdar. Kärnan och den mest
betydelsefulla gruppen inom FINNSAM är det nätverk som alla medlemmar bildar. För att stödja
kontakten och knuffa på utvecklingen i samarbetet samt göra konferensernas uppläggning lättare
tillkom några arbetsgrupper, som t.ex. ledningsgruppen. Mötesprotokollet innehåller förstås
mycket mer om vad som beslutades kring bl.a. adress, uppgifter m.m.
Bo Hansson passade på att hälsa oss alla välkomna till vårkonferensen i Säfsen 7-8 maj 1993.
Mötet bestämde även att höstkonferensen 1993 ska förläggas till Medelpad och då gärna 1-2
oktober. När mötet var slut promenerade vi över till Hotell Björnidet, där det smakade gott med
lunch.
Eftermiddagen inleddes vid vår återkomst till herrgården med en presentation av projektet
Gammelvallen. Frågan ställdes vad sommarens sonderande undersökning gav. Gabriel Bladh, Eva
Myrdal-Runebjer och Susanne Pettersson berättade om Gammelvallen. Platsen ligger i Södra
Finnskoga och är en övergiven bebyggelselämning. Den har karterats i fält av denna trio
tillsammans med Eva Svensson. Gammelvallen påträffades under fornminnesinventeringen
sommaren 1990 i Södra Finnskoga socken.
Några frågeställningar som gruppen arbetade med vid Gammelvallen var ålder, funktion, etnicitet
och markanvändning. Fältkarteringen 1991 följdes upp av en mindre arkeologisk undersökning
sommaren 1992. Några mindre provschakt gjordes i huslämningar, röjningsrösen, åkerterrasser
och gropar för att besvara frågorna om vallens ålder och funktion. Frågan om markanvändningen
på Gammelvallen och relationen mellan utmark och inägomark på platsen var också något att
utreda vid utgrävningen. Allt detta fick vi således veta mer om denna lördag.
Sedan vidtog Per Martin Tvengsberg, som forskar om svedjeråg. Under sommaren har han hjälpt
till med svedjan på Finnstigen och troligen har han även varit anlitad vid försöket med odling av
svedjeråg på Mattila, som har pågått under året.

Birger Nesholen bland svedjerågen på Mattila sommaren 1992

Sammankomsten avslutades med en kaffetår och en ostfralla innan det blev tid för hemfärd.
Håkan Eles m.fl. tackades ordentligt av oss för att han med medhjälpare hade ordnat en lyckad
konferens. Lennart Stenman skjutsade Jan Wadin från Bergsjö i Hälsingland och mig till tåget i
Karlstad. Vi klev ombord och när vi kom till Degerfors anslöt ett gäng Djurgårdsfans iklädda
matchtröjor och halsdukar i lagets färger. Senare fick jag reda på att Degerfors hade slagit
Djurgården i fotboll och härmed tagit steget upp i Allsvenskan. Det var ju roligt även för mig som
bor i Örebro län, vilket län Degerfors tillhör!