FINNSAM

Utdrag från PDF-innehåll — indexerat för sökning:

Konferens om skogsfinnarna – Hällefors 8-9 maj 1992
Av Tor Eriksson, Örebro
Rapporten är upprättad med hjälp av bevarade anteckningar, informationsblad och program
samt mitt minne drygt 20 år senare.

Fredagen den 8 maj
Gruppen för regionalvetenskaplig forskning vid Högskolan i Karlstad anordnade
tillsammans med Stiftelsen Finnkultur och Hällefors Kommun
temadagar/konferens kring den finska svedjebrukskolonisationen. Konferensen
var en uppföljning av seminarierna vid Högskolan i Karlstad föregående år och
syftade till att ta ett steg till i uppbyggandet av kontakter och samverkan mellan
de olika finnbygderna. Eftersom det finns tydliga skillnader mellan regionerna
ansågs det ge stora fördelar att hela utbredningsområdet studerades och
jämfördes.
Konferensen hölls under fredagen i Hällefors Folkets Hus. Eftersom jag hade ett
Beredskapsarbete på Örebro läns museum den här våren åkte jag med Estrid
Esbjörnsson på muséet från Örebro upp till Hällefors i nordvästra Västmanland.
Med i bilen fanns även svedjebruksexperten Per Martin Tvengsberg, som hade
anlänt med tåg till Örebro från Norge.
Ett tjugofemtal personer samlades så i Hällefors Folkets Hus. Det var deltagare
från Kirkenær i Norge till Söderhamn i Hälsingland. Först var det en kort
introduktion, då Gabriel Bladh och Lennart Stenman från Högskolan i Karlstad
och Elon Hjul från Stiftelsen Finnkultur hälsade oss välkomna. Lennart Stenman
arbetade tidigare på Högskolan i Örebro. Meningen var i slutet av 1980-talet att
ett forsknings- och utbildningscentrum skulle inrättas här i Hällefors.
Inriktningen skulle vara finnskogarnas kultur och förarbetet leddes av bl.a.
Lennart Stenman vid Högskolan i Örebro. Av detta blev dock intet! Det blev
sedan Högskolan i Karlstad som tog över initiativet från Högskolan i Örebro.
Gabriel Bladh talade sedan om kulturlandskap och bebyggelse. Han gav oss
exempel på aktuell forskning kring kulturlandskap. Vid den här tiden höll
Gabriel på med sin doktorsavhandling, som han färdigställde några år senare:
Finnskogens landskap och människor under fyra sekler. En studie av samhälle
och natur i förändring. Birger Nesholen från Gruetunets Museum i Norge vidtog
sedan. Ämnet var ”Byggnadsinventeringar i finnbygderna – erfarenheter och
utmaningar”. Vi fick bl.a. veta att ett femtiotal rökstugor är kända i Norge och
västra Värmland. En del är då ombyggda. Intressant är att studera rökugnens
historia och utveckling. Man kan även studera ruiner av rökstugor.
Efter Gabriels och Birgers föreläsningar blev det dags för eftermiddagskaffe. På
programmet stod sedan ”Data, information om finnbygderna – rapport från en
arbetsgrupp. Samverkan, organisation och nätverk – förslag till det vidare

arbetet”. De diskussioner som startade fortsatte på lördagen. Jag skulle bo över
natt på Hällefors Herrgård, så efter dagens slut begav jag mig dit, där ett rum
väntade på mig. Per Martin Tvengsberg och jag samsades om ett dubbelrum.
Klockan 19.00 blev det samkväm på Folkets Hus, så vi tog oss tillbaks dit igen.
Majkvällen led mot sitt slut, och jag sökte upp mitt sovrum på Hällefors
Herrgård för att sträcka ut i min bädd till lördagen.

Lördagen den 9 maj
I bil for jag tillsammans med de andra boende på herrgården till Bredsjögården.
Elon Hjul vandrade med oss längs Finnstigen, ett friluftsmuseum som speglar
svedjefinnarnas historia i Bergslagen.

Rökstugan och kokhuset på Finnstigen. (Kortet är taget 1995.)
Våren 1992 var inte alla miljöer på Finnstigen färdigbyggda utan en hel del
arbete återstod. Man ska kunna följa svedjefinnarna från slutet av 1500-talet och
ett par hundra år framåt i tiden. Delvis går stigen efter samma sträckning som en
gammal vandringsled till Hjulsjö kyrka. Kyrkstigen anses ha samband med de
finska bosättningarna i trakten. De stationer som fanns eller höll på att göras i
ordning var tjärdalen, kåtan, liggmilan, finngården, parstugeområdet och
svedjan. Varje station representerar ett betydelsefullt skede i savolaxarnas
kolonisationshistoria.

Under sommaren framförs vid särskilda tillfällen ett amatörteaterspel med
verklighetstrogna scener ur bergslagsfinnarnas historia. Skildringen utspelar sig
vid Finnstigens stationer med de konstruerade miljöerna som inramning.

Teaterspelet gör paus på Finnstigen. (Kortet är taget 1989.)
Under sommaren 1992 skulle en svedja brännas för möjlighet till sådd av råg
och rovor. Per Martin Tvengsberg skulle hjälpa till med bränningen.
Under våren 1991 och 1992 arbetade jag på Örebro läns museum med
Finnstigen. Mitt arbete bestod i att med hjälp av tillgänglig litteratur, passande
kontakter och åtkomliga handlingar ta reda på vilka föremål som borde finnas i
de aktuella husen och hur en del andra byggnader skulle se ut. Två besök gjorde
jag även på Nordiska muséets arkiv i Stockholm för att leta efter uppgifter. De
hus och andra miljöer som jag skulle leta efter lämpliga föremål till var de
stationer som då redan fanns; tjärdalen, kåtan, liggmilan med kolarkoja och
1600-talets finngård med bl.a. rökstuga och fähus. Övriga stationer försökte jag
ta reda på hur de skulle utformas. Hur skulle t.ex. de olika husen på parstugeområdet, dvs. den utvecklade finngården representerande 1700-talet se ut i stort
som i smått? Själva bostadshuset ingick inte i uppgiften. Tyvärr tror jag inte att
min dokumentation fick så stor betydelse i verkligheten, men spännande var det
i alla fall och lärorikt för mig själv.

En höstdag på Finnstigens utvecklade finngård. (Kortet är taget 1995.)

Dörren står öppen till Finnstigens ria. (Kortet är taget 1995.)

Bredsjögården serverade lunch när vi hade traskat runt på stigen och fått en
myckenhet information. Efter maten ställdes frågan ”Hur arbetar vi vidare?”. En
särskild datagrupp, som bildades vid förra träffen, avlade en rapport från sitt
arbete. Efter rapporten med efterföljande diskussion beslutades det att:
datagruppens ledamöter, var och en på sitt håll ska fortsätta att bevaka möjligheterna att skapa verktyg för samordningsarbetet.
Angående formerna för organisation diskuterades om en organisation skulle
bildas eller inte och vilka former det framtida samarbetet skulle ha. Vikten av att
undvika någon tung administration underströks av samtliga närvarande. Bland
de beslut som fattades i frågan fanns följande: 1. Att fortsätta träffas två gånger
om året. 2. Att nästa sammankomst blir i Torsby på Niittaho den 6-7 november
och att träffen därefter blir i Säfsen den 7-8 maj 1993. 3. Att en arbetsgrupp får i
uppgift att se över framtida arbetsformer, dvs. organisation och ekonomi etc.
Två dagars intensivt arbete avslutades med att vi tackade de lokala värdarna
Elon Hjul och Ulla Berg för ett mycket fint värdskap i Hällefors. För egen del
åkte jag väldigt nöjd och belåten mot Örebro tillsammans med Rolf Ruth från
Västerås. Jag såg fram mot nästa tillfälle att träffa dessa människor igen!