FINNSAM

Utdrag från PDF-innehåll — indexerat för sökning:

FINNSAM-konferensen på Åsnes Finnskog i Norge våren 1994
Av Tor Eriksson, Örebro
Rapporten är baserad på informationsblad, föreläsningsmanuskript, mötesanteckningar, ett
nummer av Finnkultur, häftet ”Finnskogleden - Karthefte”, egna minnen drygt 20 år senare
med mera.

Fredagen den 27 maj
För första gången anordnades konferensen helt i Norge, då Åsnes Finnskog
hälsade oss välkomna till en tvådagarsträff. Sammankomsten arrangerades av
FINNSAM i samarbete med Åsnes Finnskog Historielag som lokal värd och
Gruetunet Museum. Rolf Rønning hade under konferensen i Medelpad
föregående höst inbjudit oss till sin hemtrakt. Ett antal personer hörsammade
liksom jag själv inviten. Jag var sugen på att bättre lära mig känna den norska
finnskogen.
Åsnes Finnskog kirke ligger vackert på en udde i Vermundsjøen. Kyrkan, byggd
i timmer, uppfördes 1861. Carl Axel Gottlund pekade ut udden till kyrktomt vid
sitt besök här 1821. På andra sidan vägen ligger Kafe Finnskog, där vi samlades
vid tolvtiden. Lunchen serverades på kaféet. Sedan väntade en rundtur på Hof
och Åsnes Finnskog. Eftersom Åsnes Finnskog inte har så många finska
karaktärsbyggnader att visa lades tonvikten den här gången på finska släkter.
Rundturen gick mot Fallåsens skolmuseum, där kaffet intogs. Det är ett nedlagt
skolhus som står öppet några helger under sommaren. Historielaget har ställt i
ordning muséet. Det bjöds även på en kort vandring i byn Fallåsen, för länge
sedan frånflyttad. Från byn ser man ut över Åsnes Finnskog. Där i norr ligger
Possåsen.
Byn Possåsen, som ligger mitt på gränsen mellan Norge och Sverige, är nästan
helt avfolkad. Här finns bara tre eller fyra fastboende. Den gamla väderprofeten
Einar Adolfsen är en av dem. När Carl Axel Gottlund vandrade på Värmlands
och Solørs finnskogar år 1821 fanns det två torp på Possåsen. De låg under byn
Järpliden i Södra Finnskoga socken. Genom Possåsen går Finnskogleden, en 24
mil lång vandringsled som huvudsakligen går på gamla finnstigar och
färdselvägar. Leden, som invigdes 1992, vindlar fram längs gränsen genom hela
den norsk-svenska Finnskogen från Morokulien i Eda i söder till Søre Osen i
Trysil i norr. Leden går förbi en del av de bevarade finnboplatserna på bägge
sidor av riksgränsen.

I skogshavet skymtar vi byn Possåsen
Vi fortsatte färden mot Furuberget, en finngård på Åsnes Finnskog. Gården är en
rik kulturhistorisk miljö, där såväl byggnader som kulturlandskap har tagits vara
på i ett samarbete mellan ägaren, Åsnes kommun och Gruetunet Museum.
Muséet restaurerade 1986 sex av byggnaderna som ett inslag i byggnadsvården
på Finnskogen. Enligt en broschyr är Furuberget ett levande finntorp, där man
finner miljö, stämningar och stillhet som man annars sällan upplever.
Furuberget har ett sommarprogram, som bland annat innehåller en särskild
vecka med olika aktiviteter. Förutom under det här programmet är gården
obemannad men öppen för besökare. Finnskogleden passerar över gårdstunet.
Området är botaniskt intressant med bland annat tibast som blommar på bar
kvist om våren. På Finnskogen är landskapet kuperat och omväxlande, rikt på
sjöar och vattendrag. De högsta topparna på Åsnes Finnskog når ungefär 630
meter över havet.

Furuberget på Åsnes Finnskog
Återkomna till Kafe Finnskog serverades middagen. Åsnes kommun fick då
chans att presentera sig genom dess representant. Sedan följde en beskrivning av
Åsnes Finnskog Historielag signerad Rolf Rønning. Föreningen bildades 1990
med syfte ”att registrera och bevara historiskt material i det lokala samhället, till
exempel byggnader, föremål, bilder och skriftliga och muntliga traditioner”.
Till sist gav oss Rolf Rønning en inblick i den norska Finnskogens nordliga del,
det vill säga Hof och Åsnes. Pål Raatikainen i Rotberget startade den finska
bosättningen på Hof Finnskog ungefär 1640. Rotberget eller Raatikkala räknas
tillsammans med Løvhaugen (Räisilä) på Grue Finnskog som infallsport för de
nordliga finnskogarna i Norge, samt Elverum och Trysil. Elverum och Trysil
saknar namnet ”finnskog”, men hade ändå finnbosättningar som till exempel
Tørberget, Galåsen och Gråberget.
De två kommuner som har finnskogar norr om Grue är Åsnes och Våler.
Tidigare bestod Åsnes av två kommuner, Åsnes och Hof, och därför används
alltjämt beteckningen Hof Finnskog. Rolf Rønning gav oss gott om exempel på
tidiga släktskapsrelationer på den norsk-svenska Finnskogen, ibland med
förbindelser till Bergslagen. Finnemanntallet 1686 är en viktig källa till den
första finnbosättningen i Norge. Den täcker in stora delar av Øst-Norge, liksom
bosättningen och förekomsten av finnar i de mer västliga områdena i Norge.
Finnemanntallet fanns till försäljning under konferensen.

Så föll ridån ner över den här dagen och det blev tid att söka sig en bostad för
natten. Övernattningen skedde utspritt i privata stugor. Häri ligger något av
särprägeln för en sådan glesbygd som Åsnes Finnskog. Jag tillbringade natten på
ett loft ute på skogen hemma hos Willy Faldaas. Detsamma gjorde min gode vän
Per Martin Tvengsberg.
Lördagen den 28 maj
Efter frukost hos Willy Faldaas for vi till Bakken, där bystugan väntade på oss.
Ett par föredrag om aktuell forskning inledde dagen. Per Martin Tvengsberg
pratade om sin specialitet svedjebruk, något han har rik kunskap om. Birger
Nesholen fick sedan avlösa med ämnet Forskningsbehov, dokumentasjonsbehov
og kildebehandling. Så följde lunch i bystugan innan konferensen avrundades
med ett längre FINNSAM-möte.
Birger Nesholen hälsade oss välkomna och informerade om de punkter som
skulle bli föremål för diskussion. Birger valdes till mötesordförande och Ulla
Berg till att föra pennan. En rad pågående projekt presenterades. Först ut var
Lars-Olof Herou, som berättade om arbetet med en bibliografi. Den ska täcka
samtliga finnbygder i Sverige och Norge. Maud Wedin spann vidare kring
litteratur, då hon pratade om FINNSAM-seminarier om litteratur.
Ledningsgruppen har fört diskussioner om att anordna till exempel
ämnesinformation för lärare och bibliotekarier.
Maths Östberg beskrev sin inventering av rökstugor, bastur och rior i
Skandinavien, det vill säga de tre skogsfinska karaktärsbyggnaderna. Christer
Nilsson hade genom idogt arbete framställt en forskarkatalog. Birger Nesholen
upplyste oss om de byggnadsseminarier som FINNSAM tar initiativ till i
kommunerna. Under våren har ett seminarium om byggnaders bevarande och
vård genomförts i Hällefors. Nästa kommun på tur är Ludvika.
Bland de frågor som sedan lyftes fram fanns finansieringen av utskicket i
samband med FINNSAM:s två årliga konferenser, val av ledningsgrupp fram till
konferensen våren 1995 och nästa konferens. Den hålls 30 september - 1 oktober
1994 på Skålsjögården i Alfta, Hälsingland. Där finns även Finnskogsmuseet.
När alla beslut var fattade skiljdes vi åt nöjda och belåtna, jag för min del för att
anträda den långa resan åter till Örebro. Innan dess hade vi förstås även tackat
värdarna med Rolf Rønning och Birger Nesholen i spetsen för ett lyckat
arrangemang.