FINNSAM

Utdrag från PDF-innehåll — indexerat för sökning:

FINNSAM-konferensen i Mangskog våren 2004
Av Tor Eriksson, Örebro

Fredagen den 14 maj
Även om inte själva konferensen började förrän på lördagen stod dörrarna öppna för dem som
ville komma redan på fredagen. Gården där vi skulle bo, Lundsholm, ligger mycket vackert
ovanför sjön Mangen. Gården ägs numera av en norsk organisation, ACEM, och används
huvudsakligen till kurser i meditation. Det artade sig till en lugn helg. Efter två mycket
välsmakande soppor slog vi oss ned i samlingsrummet för att bl.a. diskutera fortskridandet av
det stora verket om Albrekt Segerstedt. Det är ju tänkt att hans samling skall publiceras vid
tillfälle och det är mycket arbete med en sådan utgåva.
Lördagen den 15 maj
Till samlingen utanför Mangskogs kyrka hade fler deltagare anlänt, så nu kunde själva
konferensen inledas. Efter den allmänna hälsningsproceduren tog vi plats på bussen för vidare
färd till Keylandgården i Bjurbäcken. Anja-Riitta Ketokoski som är delägare i gården välkomnade
oss hit. Keylandgården som var Nils Keylands barndomshem ägdes av hans släktingar till 1930talet. Vi fick gå runt och bekanta oss med husen på gården.
Ett stycke högre upp i skogen ligger Harkapott ”Oxfallet”, där Nils Keylands gode vän Ludvig
Mattsson bodde. Sonen Anders Mattsson visade oss stugan. Han pekade även ut den sten där
den sista bilden på Nils Keyland togs samma dag han dog år 1924. Kyrkliga syföreningen i
Mangskog och Keylandgården bjöd oss på kaffe med klengås. Klengås är en hembakad kaka
med smör och riven mesost. Vi bänkade oss på bussen för återresa till Mangskogs kyrka.
Ett besök gjordes vid Nils Keylands gravsten på Mangskogs kyrkogård. Nästa anhalt blev
hembygdsgården Neragata. Efter lunch hälsade Kjell Hallberg, ordförande i Mangskogs
hembygdsförening, oss välkomna till eftermiddagens föreläsningar. Jan Garnert, etnolog och
teknikforskare, tecknade ett porträtt av Nils Keyland som forskare och fotograf. Nils Keyland var
den store samlaren. Hans inriktning på mångfalden vid insamlandet blev betydelsefull på sikt.
Jan Garnert berättade också att Keyland är unik när det gäller fotograferingen. Redskap och
föremål avbildas i sitt mänskliga sammanhang. Keyland fotograferar ungefär lika många män
som kvinnor. Det var ovanligt på hans tid.
Så talade Arne Vannevik om Nils Keylands böcker och artiklar, med bl.a. drygt fyrahundra sidor i
Fataburen, som är Nordiska museets och Skansens årsbok. Böckerna ”Svensk allmogekost”, och
”Folkliv i Värmlands finnmarker” hör också till hans verk. Nils Keylands fokusering på Värmland
är tydlig för i t.ex. ”Svensk allmogekost” har Skåne behandlats på två sidor medan Värmland har
fått hela arton sidor.

Efter kaffet som föreningen Finemangen stod för talade Anders Mattsson om sin far Ludvig.
Ludvig föddes i Höglunda, Bjurbäcken 1868. Han ville verka men inte synas. Han
dokumenterade, fotograferade och ritade av hus som kortutbildad arkitekt. Ludvigs riktigt stora
intresse var hembygdsvård. Bl.a. anskaffade han de flesta byggnader till Sågudden i Arvika.
Ludvig förde dagbok i över femtio års tid. Anders Mattsson har renskrivit det som berör
Mangskog.
Kenneth Larsson, verksam på Såguddens museum i Arvika, redovisade sitt arbete med Nils
Keylands dagböcker. I dagböckerna som fördes under knappa tjugo år skriver Nils väldigt lite
om sig själv. Han skriver mest om sitt arbete, på engelska. Kjell Hallberg presenterade så
Mangskogs hembygdsförening och dess hembygdsgård Neragata i korta drag. Gården, vars
mangårdsbyggnad uppfördes 1783, står på ursprunglig plats. Eftermiddagen avslutades med att
Urban Andersson läste poesi och spelmännen Hans Bryntesson och Olle Zetterqvist spelade ur
”Värmländska låtar” dokumenterade av Nils Keyland.
Tiden led och middagen dukades fram i mangårdsbyggnaden på Neragata. Enligt en broschyr
kommer namnet av att gården ligger strax söder om den gamla bygatan genom Takene. Arvika
Kommun var värd för middagen bestående av motti och fläsk tillagad på sedvanligt värmländskt
vis. Jag lät mig väl smaka. Urban Andersson och spelmännen förstärkta med en ung kvinnlig
violinist underhöll oss efter maten. En trivsam dag gick mot sitt slut.

Söndagen den 16 maj
Efter avnjuten frukost och inpackning i våra bilar ställdes kosan mot Mangskogs sockenstuga
där dagen skulle tillbringas. Första punkt på programmet blev Finnsams årsmöte. Sedan
återkom Kenneth Larsson för att berätta om sin släktforskning på Finnskogen. Vi fick bl.a. veta
att en Lars Månsson Laitinen upptog Bjurbäcken i Mangskog c:a 1620. Vid samma tid upptogs
en annan tidig bosättning i Mangskog, Salungen.
Kyrkliga syföreningen i Mangskog har sytt en utställning på gamla linnelakan. Mangskog består
till 70 - 80 % av finnättlingar. Därför valde man att göra en utställning om skogsfinnarna och
invandringen. Små fantasifulla bilder är broderade på fyra lakan. Bilderna består bl.a. av torp,
människor och miljöer. En lakansväv föreställer t.ex. Värmlands karta medan en annan riktar
fokus på Mangskog. Inspiration till tapeten har man fått från Pilgrimstapeten i Ransby i norra
Värmland. Utställningen betraktades med intresse av församlingen.
Lars-Olof Herou rapporterade om två böcker som kommer så småningom: en skall redovisa
Finnsams släktnamnsprojekt och den andra boken skall återge bilder på försvunna rökstugor.
Båda verken är Lars-Olof starkt involverad i. Så lunch och en avslutande diskussion kring
konferensens tema: Nils Keyland. Arne Vannevik höll i debatten och frågan ställdes om hur vi
skall förvalta arvet efter Nils Keyland. Hur löser man t.ex. att ingenting längre finns utställt om
skogsfinnarna på Nordiska museet? Flera intressanta synpunkter lyftes fram innan hela
konferensen slutade med att Urban Andersson läste en nyskriven dikt dagen till ära.
Så skiljdes vi åt från en sammankomst som har haft många medarrangörer, bl.a. Mangskogs
hembygdsförening, Kyrkliga syföreningen i Mangskog, men kanske främst Torsby
Finnkulturcentrum och Solør-Värmland Finnkulturförening. Ett stort antal sponsorer bidrog till
att hålla priset nere, t.ex. Metso Paper och Folkbildarna i Värmland.