Vid sidan av svedjebruket var boskapsskötseln den allra viktigaste försörjningsbasen i det skogsfinska hushållet. När de gamla svedjorna växte igen gav de rikligt med
gräs för bete och vinterfoder. Tack vare de gamla svedjemarkerna och slåttermyrarna, så hade också skogsfinnarna i regel mycket boskap. I många fall hade man fler kor
än vad storbönderna i svenskbygd hade. På Stugubacken i Hanebo hade man till exempel 30 nötkreatur enligt Tresks geometriska karta från 1639.
I boskapslängden, liksom övriga längder, stod husfadern i regel som ägare, vilket lätt gör att vi glömmer bort kvinnornas viktiga roll. Det var kvinnorna som var
ansvariga för boskapen, barnen och inomhusarbetet, medan männen hade huvudansvar för svedjande, jakt och fiske samt kontakter med myndigheter. Både män och kvinnor
hade sina givna ansvarsområden och båda könen var lika viktiga för finnhemmanen, även om det inte framgår av källorna. De yngre ogifta kvinnorna kunde dock vara med
i männens arbete, medan män sällan deltog i kvinnosysslor.
Rödkulla, av gammal nordisk ras, betande på en finnbosättning. Foto: Birger Nesholen