Fisket var viktigt, eftersom en stor del av proteintillskottet kom därifrån under stora delar av året. De tidigaste finnbosättningarna låg i regel intill en sjö eller annat vattendrag, där det fanns jämn tillgång på fisk. Fisken fångades i not eller nät, men det finns också exempel på stängselliknande fångstanordningar, så kallad katissa, som placerades i sund. Även vanliga metspön användes.
”Kasse” från Viksjö, Ångermanland.
Teckning: Lars-Ola Norén
Jakten var också viktig, även om viltkött knappast var något man åt varje dag. Småvilt fångades med snara eller andra småfällor. Storviltjakten var starkt reglerad och älgjakten var därför en ständig källa till fällande domar vid tinget. Älghudarna var emellertid efterfrågade av kronan, inte minst för att de användes vid tillverkning av militära persedlar. Skogsfinnarna var duktiga jägare och hade bra jakthundar. Ett flertal skogsfinnar blev därför utsedda till kungens skyttar, med uppgift att främst skaffa älghudar och skinn till kronan. Skinn från lodjur, bäver, mink, mård och ekorre var också eftertraktade.
Drevjakt på älg vintertid. Teckning: Lars-Ola Norén