Carl Axel Gottlund (1796-1875) gjorde som ung student studieresor i Dalarnas, Hälsinglands, Värmlands och Norges finnskogområden under åren 1817 och 1821.
Under resorna skrev han dagbok samt gjorde uppteckningar om finska språket, släktnamnen, traditioner, seder och bruk.
När Gottlund besökte finnbygdsområdena i Dalarna och Hälsingland 1817 fann han att många fortfarande pratade finska obehindrat, till exempel i Svartnäsområdet.
Emellertid ville finnarna inte gärna visa upp sina kunskaper i finska. I mötet med svenskar sa man att ”finska tungomålet hade gått sop rent ut”. Det var inte förrän
Gottlund själv tilltalade Svartnäsfinnarna på finska som man vågade öppna sig. Gottlund skriver i sin dagbok om en äldre man: ”Äntligen brast bandet på den häftade
tungan och den gamle tilltalade mig med värdighet och vördnad på ett språk som flödade av vältalighet”.
Vid den fortsatta resan mot Bergslagen och senare vid sin resa till Värmland och Norge 1821 fann Gottlund att finska språket och skogsfinska traditioner i ännu högre
grad var levande i dessa finnskogar. Allmänt bodde skogsfinnarna i rökstugor och badade rökbastu. 1823 försökte Gottlund till och med grunda ett finskt härad över
svensk-norska gränsen, men det misslyckades.
Gottlunds dagböcker och insamlade arkivmaterial är idag av stort värde för den skogsfinska forskningen.