1580-talets kolonisationsvåg gick främst till södra Ångermanland, Södermanland, Tiveden och Karlskogaområdet i Värmland. Under 1590-talet började dock en större mängd skogsfinnar anlända, främst via Gävle och Gästrikland, som kom att fungera som sluss för vidare kolonisation. Många finnar bodde sannolikt hos släkt eller vänner i några år för att bygga upp ett startkapital för att sedan kunna ta upp egna nybyggen eller köpa mark till egna hemman.
Sedan följde migration till södra Norrland och kring sekelskiftet mot 1600 fanns spridda bosättningar från Gästrikland upp till Ångermanland. Under 1600-talets första årtionden accelererade kolonisationsförloppet inom samma område och fram till mitten av 1600-talet kunde en steg-för-stegkolonisation västerut mot Orsa Finnmark, sydväst mot Bergslagen, Värmland och Norge tydligt ses.
I Bergslagen var det många skogsfinnar som drabbades av konkurrensen från bruksnäringen. Många finnar valde då att flytta vidare mot Värmland och Norge, där de kunde köpa mark och sedan fortsätta att svedja. I kolonisationen mot dessa områden var det ofta andra- eller tredjegenerationens skogsfinnar som deltog. Det norska Finnemanntallet från 1686, en rannsakning över skogsfinnar bosatta i Norge, redovisar i flera fall födelseorterna. I materialet syns tydligt att det stora flertalet norska skogsfinnar var födda i Sverige. Under 1600-talet påbörjades en migration mot kolonin Nya Sverige i Nordamerika. En stor del av dessa nybyggare var skogsfinnar. Än idag finns skogsfinska ortnamn som påminner om kolonisationen, till exempel Mullica Hill och Mullica River.
Skandinaviska finnbosättningar. Maud Wedin och Tove Johansson 2004
